Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Politiska processer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 DAGENS FRÅGOR
domstolarna en uppgift, som lätt äfventyrar deras auktoritet såsom
rättvisans vårdare. Icke på grund däraf att det skulle i och för sig
vara så särskildt svårt just för domare att hålla inflytelsen från sin
politiska uppfattning i schack, utan därför att uppgiften i sig innebär
ett bedömande från synpunkter, som stå domarens ställning
främmande. Det är väl antagligen detta, som dunkelt föresväfvar dem,
som klaga öfver domarnes förmenta partiskhet. Det har knappast
påståtts och än mindre förebragts en skymt af bevisning för att en
dylik »partiskhet» skulle förefinnas vid behandlingen af tvistemål
eller brottmål af vanlig beskaffenhet.
I rättssäkerhetens intresse har i strafflagstiftningen med en
oändlighet af fina distinktioner utbildats olika brottsbegrepp och straffen
bestämts i anslutning till dessa. Ju mera ingående detta skett, ju
mera har naturligtvis möjligheten af olika uppfattning rörande
brotten och deras bestraffning förebyggts. I fråga om de politiska
brotten har detta arbete i påfallande grad försummats. På intet annat
område inom strafflagstiftningen äro distinktionerna så litet skarpa
som där. Intresset hos kriminalistiken för detta område har tydligen
ej varit stort. Och i praxis har saken lyckligtvis ej ofta förekommit.
Det är då ej så förvånansvärdt, att just på detta område meningarna
kunna bryta sig. Härtill kommer, att i afseende å bevisningens
styrka alla nyanser äro tänkbara mellan det helt obestyrkta och det
med fullständigt bindande bevisning styrkta åtalet. Därvid måste
gifvetvis finnas gränsfall, där den ene domaren är helt öfvertygad
om den tilltalades brottslighet, medan den andre ej anser möjligheten
af hans oskuld utesluten. Så länge domarne ej äro blifna rena
automater, hvilkas verksamhet är begränsad till hopräkning af vissa i
lag fastställda och noga definierade beviskvanta, blir en sådan
ojämnhet en oundviklig sak. Allt detta bör man taga i betraktande, då
man ställes inför de olika resultat, hvartill domstolarna kommit i
den numera afgjorda processen mot ledarna af Stormklockekongressen.
De vanliga följderna af detta slags processer ha emellertid icke
uteblifvit — blott att de obligata beskyllningarna från de dömdes
partivänner denna gång tagit sig uttryck, som med hänsyn till det
håll, hvarifrån de kommit, och den måttlöshet, som kännetecknat
desamma, måste betecknas såsom synnerligen otillständiga. Hvitmålningen
af de stackars osjälfviska martyrerna, som uteslutande skulle haft till
syfte att främja freden, har skett under vederbörliga ceremonier till
stor uppbyggelse för den, som har i minnet exempelvis redaktör
Gustav Möllers i Tidens aprilhäfte uttalade omdöme öfver kongressen:
»Det är visserligen icke vackert att missbruka arbetarklassens lefvande
freds-intresse på sådant vis i den långa striden för makten öfver den svenska
arbetarrörelsen, men denna strid har aldrig företett några vackra drag. I själfva
verket tillhör hela denna manipulation de svartaste bladen i den svenska
arbetarerörelsens h istoria.»
Och slutligen har riksdagens justitieombudsman nyttjats i
partikampen på ett sätt, som icke är befordrande för ämbetets allmänna
auktoritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
