- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
465

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Partiväsendets urartning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR 465

partiernas ledare, i hvilket landets välfärd är insatsen, och sådant
synes förhållandet vara i flera främmande länder i högre grad än
hos oss. Folk, som kallas »demokratiserade», tendera alltmera att
blifva oligarkier, där de olika partiernas ledare turvis innehafva
högsta makten och massan af folket icke har något att betyda —
den sämsta tänkbara formen af tyranni, där alla vilja njuta maktens
sötma, men ingen vill bära dess börda och ansvar, sämre än den
rena despotismen, där åtminstone möjlighet finnes, att tyranniet kan
mildras genom den odelade ansvarskänslan och välviljan hos den
enda härskaren.

Vi svenskar sakna icke erfarenhet af ett dylikt sakernas läge och
de följder, det medför. Vi borde kunna erinra oss frihetstiden, det
därefter följande enväldet och Finlands förlust.

Det är visserligen ett glädjande tecken, att en kamp mot
partiväsendets urartning börjat, och mot innehållet af ofvan åsyftade
artiklar ämnar jag icke framställa någon anmärkning. Särskildt finner
jag de mycket skarpa uttalandena i den ofvan åberopade uppsatsen
i Svensk Tidskrift om »riksdagen och oron i landet» vara väl
befogade. Genast efter det första genomläsandet gjorde jag mig
emellertid den frågan, om den icke skulle komma att läsas på olika sätt
alltefter den meningsriktning, läsaren själf tillhörde. Skulle icke en
genomsnittshögerman i de flesta fall utbrista: där se vi, hvilken skada
vänsterblocket gjort landet, och skulle icke en genomsnittsvänsterman
lika tvärsäkert kasta skulden på högern och i obehärskade ordalag
beskylla densamma för »aktivism» och allt möjligt ondt? Skulle icke
båda följa den bedjande fariséens exempel och hvar för sig prisa
sina egna goda gärningar och tacka Gud, att han icke är såsom
denne publikanen? Men så länge ingendera sidan erkänner sig
skyldig till några parti excesser, utan båda lägga skulden på motsidan,
kan tydligen ingen förbättring väntas. En sådan kan icke framtvingas
utifrån. Det är lika omöjligt för högern att framtvinga en bättre
och mera fosterländsk hållning hos vänstern, som för vänstern att
frambringa en bättre och mera fosterländsk hållning hos högern.
En förbättring i nuvarande tillstånd kan icke inträda, med mindre
ettdera eller ändå bättre båda partierna inse, att de äro på afvägar,
som kunna leda till obotlig skada för landet, och sålunda drifvas att
reformera sig själfva.

Detta är en svår väg, men det är nog den enda möjliga, på hvilken
förfallet inom de partier, som nu kämpa om makten, kan hejdas. Så
länge partiledarne ostördt få drifva sitt spel och få behålla
valmaskineriet i okvald besittning, har erfarenheten visat, att partiet kan ledas i
en riktning, som icke motsvarar de flesta partimedlemmarnas afsikter,
eller åtminstone icke skulle göra det, om de kände till verkliga
förhållandet i en del hänseenden, rörande hvilka de ej veta och i många
fall, tyvärr, ej vilja sätta tro till annat, än hvad deras partiledare
och partitidningar meddela. Uttalanden från annan sida och i andra
tidningar vinna i regel intet gehör. Reformarbetet måste börja
inifrån, af medlemmar af partiet, som inse, att partiet ledes på orätt
33. Svensk Tidskrift 1916.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free