Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Partiväsendets urartning - Stockholmssystemet och Stockholmshögern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 467
ur det allmänna bästas synpunkt, först då kan högern med utsikt
till framgång upptaga striden för en allmän höjning af partiväsendet.
Sammanslutningar af människor måste liksom individer börja med
att rätta sina egna fel, innan de kunna lyckas att bekämpa felaktiga
riktningar hos andra sammanslutningar. I den mån högern reformerar
sig själf, komma med all säkerhet hälsosamma verkningar att visa
sig äfven på motsidan. Därmed kan hela vårt offentliga lif
småningom komma upp på ett högre plan, och det partielände med thy
åtföljande tvedräkt, som är en af de svåraste faror, af hvilka landet
hotas, blifva hotadt.
Striden om Stockholmssystemet, som tillsvidare
afslutats med en förnyad oktroj på tre år, har
sin betydelse långt utöfver de lokala gränserna,
icke blott på grund af de förhoppningar i fråga om folkhälsa och ett
bättre nykterhetstillstånd, hvilka knutits vid systemet och dess
upphofsman, utan äfven på grund af dess samband med vissa företeelser
inom de senaste årens politiska lif i vårt land, hvilka af en ärad
författare i detta häfte af Svensk Tidskrift sammanfattande
betecknats såsom partiväsendets urartning. Det vidriga skådespelet af
socialdemokratiska stadsfullmäktige, som mot sin öfvertygelse på
partiledningens kommando röstade för den förnyade oktrojen, är sålunda ett
tidens tecken förtjänt att beaktas och bör framhållas såsom ett
varnande exempel på, till hvilken uppgifvelse af personlighetsprincipen
den moderna demokratien kan föra — all rösträtt till trots. Men detta
skedde dock på det torra trädet.
A priori kunde man antaga, att ett parti som högern, hvilket nått
sin nuvarande ställning genom försvarsstriden, där den tillvaratagit
landets intressen gentemot de enskildes motvilja att offra egen
bekvämlighet och egna ekonomiska fördelar, skulle behandla också
nykterhetsfrågan efter principen: gagnar det staten, så slå till! Så
skedde också, när frågan om förändrad nykterhetslagstiftning var före i
riksdagen; den gången var det vänstern, som utlämnade viktiga
riksintressen till den primitiva demokratiens förnöjande.
Men när turen kom till högern inom hufvudstaden, blef det annat
ljud i pipan. Stockholmshögern har under det senaste decenniet
genomgått en våldsam demokratisering, som kommit att sätta en
mycket förändrad prägel på både valmanskår och ledning. Den har
gått på djupet bland valmännen; en nödvändig och oundviklig
utveckling för hvarje parti, som i den allmänna rösträttens tid vill
lefva och vinna framgång för sina idéer. Men denna häftiga
demokratisering har äfven haft sina betänkliga följder. Demokratiens
organisering har här som alltid medfört uppkomsten af en
partimaskin, där man kan befara, att valmakarnas synpunkter blifva
förhärskande och att partiorganisationen blir ett själfändamål, där känslorna
hos magasinsfruarna i Vasastaden eller önskningarna hos lamphandlarna
på Söder och spekulationerna i deras röster bli de lysande
ledstjärnorna för partiets verksamhet, där valbossarna rida för rusthållet
Stoekholmssystemet
oeh
Stoekholms-högern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
