Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Svenska krigsböcker om östra Europa. Af Verner Söderberg - Alfred Jensen: Slaverna och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
SVENSKA KRIGSBÖCKER OM ÖSTRA EUROPA
I dagspressen har med rätta framhållits såsom något egendomligt,
att den öfvervägande delen af vår världskrigslitteratur, den
inhemska såväl som den öfversatta, rört sig kring fronten i väster, medan
däremot de för oss både af historiska och samtidspolitiska skäl vida
betydelsefullare östeuropeiska angelägenheterna blifvit ganska
styfmoderligt tillgodosedda inom den svenskspråkiga litteraturen om kriget
och dess återverkningar. Så mycket mera skäl finnes således för
politiskt intresserade svenskar att ej förbise, hvad krigslitteraturen
dock bjudit af värde på detta område.
Främst möter då Alfred Jensens förträffliga bok Sl a ver n a och
världskriget (Sthlm 1916, Alb. Bonnier, 5 kr.). I undertiteln
karakteriserar författaren sin bok såsom »reseminnen och intryck från
Karpaterna till Balkan 1915—16», och i företalet upplyser han, att dessa
minnen och intryck samlats under en resa till Österrike-Ungern hösten
1915 och en ny sådan, äfven utsträckt till Serbien och Bulgarien,
våren 1916. Polen däremot har han ej besökt under kriget, men hans
vidsträckta personliga förbindelser bland den slaviska världens litterärt
ledande personligheter och förmedling af krigsfångebref mellan
Ryssland och Österrike-Ungern ha dock hållit honom i kontakt med
ställningar och förhållanden äfven i de slaviska länder han ej varit i
tillfälle att gästa sedan världskrigets utbrott.
Jensens bok ökar också väsentligt vårt vetande om hvad som
försiggått och rör sig på djupet särskildt bland Österrikes
mångskiftande slaviska befolkning, strömningar och sträfvanden, hvilka ytterst
sällan och då vanligen blott i officiöst »tillrättalagd» form komma fram
något litet i den skarpt censurerade österrikiska och tyska
dagspressen. Af allra största intresse äro därvidlag särskildt hans intryck
från Böhmen af de tjechiska nationalitetssträfvandena, deras i många
fall mot Donaumonarkien utprägladt högförrädiska förirringar och de
hänsynslösa tvångsåtgärder från myndigheternas sida, som däraf
framkallats. Med full rätt reagerar Jensen mot den ytliga optimismen i
talet om »det österrikiska undret», för så vidt därmed skulle menas
»världskrigets underbara förmåga att eliminera de nationella
motsatserna och förena de olika folkslagen i Donaumonarkien till ett
kompakt helt i värnet för det stora gemensamma fosterlandet och
den åldrade, hårdt profvade monarken». Ett sådant under har, som
han starkt betonar, »ännu icke timat». Tvärtom ha tjechiska
regementen och smärre soldathopar gång efter annan öfvergått till flen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
