Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Svenska krigsböcker om östra Europa. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 LITTERATUR
den eller endast i sista stund med våld hindrats därifrån, tjechiska
folkledare i stor utsträckning konspirerat med ryssarna och från
österrikisk synpunkt högförrädiska stämplingar äfven efter
Sarajevomordet ymnigt förekommit och, sannolikt i än större utsträckning,
bestraffats i monarkiens serbo-kroatiska landsdelar. Därjämte har den
intensiva ryska propagandan bland Östgaliziens ukrainska (rutenska)
folkelement på sina håll burit åsyftad frukt, i all synnerhet innan
man under den ryska ockupationens tid fick smaka, huru det kändes
att hårdt pressas mot den allryska modersfamnen. Att emellertid trots
alla dessa företeelser, om hvilka Jensen meddelar värdefulla
upplysningar, åtföljda af goda öfversikter öfver hithörande folkrörelsers
tidigare historia, Österrike dock lefver, att monarkien hjälpligt höll ihop
under de ryska segrarnas starka påfrestning — det är dock ett
världshistoriskt faktum af så stor betydelse, att man förstår uppkomsten
af det i Jensens bok flerstädes klandrande framhäfda slagordet om
»det österrikiska undret».
Gripande äro Jensens reseminnen från det af kriget och ryssväldet
härjade Galizien, och med mycken behållning läser inan hans
utredande framställning af den polska och den ukrainska frågan i deras
utveckling före och under världskriget. Mera ytligt och i förbigående
behandlas den litauiska frågan, rörande hvilken kanske författarens
starka polska sympatier förledt honom till några underskattande
generalisationer. Af vemod präglas kapitlet om hans besök i det
vilseledda och underkufvade Serbien, om orsakerna till hvars öde han
uttalar det säkerligen träffande omdömet, att »regering och parlament
voro förblindade af ett slags storhetsvansinne, men det jämförelsevis
oskyldiga folket får nu bära följderna». Kapitlet om Bulgarien skulle
man gärna ha önskat något närmare utfördt; nu dominera de rent
yttre reseintrycken.
Jensens bok afslutas med ett läsvärdt kapitel om »panslavismen»
och världskriget, hvari författaren med styrka förfäktar sin tes, att
panslavismen i själfva verket endast är en af den ryska romantiken
alstrad »poetisk fiktion», och att den i realpolitiken alltid »afslöjat
sin rätta skepnad — panrussism». För västslaverna ser han det
politiska idealet i ett från byråkratism och magyariskt tvång
fri-gjordt, federativt utvidgadt Österrike-Ungern. Han varnar
emellertid med Alexander Herzens ord sina läsare från att i boken söka
lösningar på problem, och i själfva verket hindrar honom hans
varma medkänsla för hvart och ett af de i boken afhandlade,
inbördes allt annat än mot hvarandra välvilligt stämda slaviska folken
från att där intaga någon, för öfrigt med hans hela läggning
svårförenlig, verkligt utpräglad politisk ståndpunkt. Hvem dristar för öfrigt
binda sig vid en sådan inför det kaos af förödelse och trefvande
nyskapelse hela den slaviska världen i dessa världskrigets stormtider
företer?
Den polska frågan beröres i två svenska reseböcker af mera efemär
art än Jensens arbete, hvilka emellertid betydligt höja sig öfver den
vanliga, ofta något slätstrukna krigskorrespondentlitteraturen, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
