Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - De neutrala och krigsutbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 525
af något mindre utomordentlig art, t. ex. situationen i Sydafrika när
mr Chamberlain den 26 augusti 1899, sex veckor före krigets utbrott,
höll sitt bekanta ultimatumtal, om huru »sanden i timglaset hölle på
att rinna slut»? Vid den tidpunkten förekom ju intet sådant
ingripande, som lord Grey nu vill förvänta af nationerna, och Englands
hållning till en sådan intervention kan ju därför endast gissas. Men
någon ledning kan dock hämtas af vissa episoder efter krigets
utbrott. Den 5 mars 1900 yrkade de båda boerrepublikerna på
fredsmedling, innefattande erkännande af deras själfständighet som
for-ha ndlingsgr und. Några dagar senare, den 11 mars, förklarade
Storbritannien, att ett dylikt erkännande icke kunde ifrågakomma. Detta
föranledde de europeiska makter, som anmodats om medling, att ge
afvisande svar, medan däremot Förenta Staternas president i en not,
som aflämnades i London den 13, uttryckte »en allvarlig förhoppning,
att en utväg till fredens åstadkommande måtte utfinnas», och
tillkännagaf sin önskan att kunna medverka till detta mål. Dagen därpå
svarade lord Salisbury att »Hennes Majestäts regering icke ämnade
mottaga någon makts intervention i det sydafrikanska kriget».
Det kan tilläggas, att en af Englands två främste representanter för
mellanfolklig rätt, professor Holland, några månader tidigare hade
skarpt kritiserat den petition, som i oktober 1899 riktats till presidenten
Mc Kinley med uppmaning att på angifvet sätt erbjuda sin
medling. Professor Holland yttrade sig i mycket satirisk ton om, att
adressen åberopade den visserligen först ett år senare af
Storbritannien ratificerade Haagkonventionen om åtgärder för mellanstatliga
konflikters fredliga lösning. Han framhöll, att denna ingalunda ålade
de neutrala någon medlingsplikt utan endast innebure en åsikt att
ett medlingserbjudande är »a useful and unobjectionable proceeding»,
väl att märka »in suitable cases». »Det kunde», förklarade han, »icke
ett ögonblick förutsättas, att presidenten McKinley skulle anse, att en
så beskaffad medlingsanledning förefunnes i det sydafrikanska kriget».
Några månader senare visade det sig emellertid, att de båda
republikernas hänvändelse icke funnit den brist på förståelse hos presidenten
i Förenta Staterna, som professor Holland ansett vara själffallen.
Det har ingen betydelse för här ifrågavarande spörsmål, att denna
kontrovers med däri framkomna stridiga meningar mellan olika
neutrala stater och om deras rätta uppgift utspelades under och icke före
ett krig. Ty det afvisande svar, som här från en krigförande
stormakts sida gafs på medlingsanbud, kan fullt ut lika väl tänkas ges af en
inför »ett krig som detta» stående stormakt. Samme professor
Holland, hvilkens auktoritet som exponent för engelsk folkrättslig
uppfattning det icke lärer falla någon in att underkänna och som förut
varit en af folkrättens främste nu lefvande befrämjare, har yttrat sig
mycket tveksamt om värdet af »absoluta skiljedomstraktater»: »Man
börjar inse, att så kallade allmänna skiljedomstraktater, genom hvilka
kontraherande stater på förhand förbinda sig att lämna till
främmandes afgörande frågor af högpolitisk innebörd, icke komma att
ingås mellan de mest betydande staterna (powers of the first impor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
