Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - De neutrala och krigsutbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 DAGENS FRÅGOR
tance), äfvensom att, orn sådana traktater slötes, de skulle snarare
blifva en källa till nya misshälligheter än ett medel till tvistens
fredliga biläggande». Detta var en stor folkrättsbefrämjares votum i
frågan år 1904 — kan man säga att utvecklingen sedan dess har gått
i så motsatt riktning mot hans ord, att problemläget inför ånyo
hotande stormaktskonflikter blir enkelt nog att möjliggöra ett effektivt
ingripande af neutrala stater, sådant som lord Grey vill göra till
dessas plikt? Eller kan man säga, att utvecklingen motsagt hans
pessimistiska uppskattning af möjligheten för »powers of the first
impor-tance» att binda sin fullkomliga handlingsfrihet inför kriser, där det
gäller »high political issues»? Man kan lugnt påstå, att lika typiska
som de citerade uttrycken äro för den stormaktsfilosofiska
åskådning, som Bismarck en gång gaf uttryck åt i sin sats att
egoismen är den enda tillåtliga handlingsnormen för stormakter, lika
vitt-nesgilla äro de i fråga om de realiteter härvidlag, som någon nu
lefvande har utsikt att få känna på.
Men äfven i andra hänseenden äro de Greyska orden mera
ägnade att väcka undran än någon öfvertygelse om det rimliga eller
betryggande i att på angifvet sätt söka ålägga de neutrala
staterna ett sådant ansvar som det här gäller. Och om någonsin
framställa sig invändningarna af sig själfva, då krafvet höres från
engelskt håll och med ett direkt åberopande af krigsutbrottet 1914
som exempel.
Det torde vara få krigseventualiteter, hvilka med sådan bestämdhet
förutsagts långt i förväg som det tyska brytandet af Belgiens
neutralitet, och detta just i engelsk offentlig diskussion. Två af de första
krigsmånadernas tysk-engelska meningsstrider fylla åskådaren med
ytterlig undran. Undra måste man öfver den tyska förvåningen och
från förvåningen utgående indignationen öfver Englands ingripande i
kriget. Om något skulle ha varit förvånande, skulle ha inneburit ett
afsteg från i många skiften pröfvad fast tradition, då hade det varit
Englands uteblifvande från just »ett krig som detta», hvarmed ju ej
säges att det omedelbara ingripande, som skedde, var lika säkert att
vänta — det torde också ha betingats af de gång på gång
högtidligen förnekade, men i alla fall befintliga och oundkomliga
förpliktelserna till Frankrike, som utkräfdes och som i och för sig utgjorde
en faktor, stridande mot traditionen. Men framkalla de tyska
veropen öfver Englands »lömska» ingripande undran, så är också den
engelska häpnaden i fråga om Tysklands inmarsch i Belgien lika
förvånande. Denna häpnad öfver ett af ingen som möjligt ansedt illdåd
är en visserligen oundgänglig ingrediens i den engelska indignationen
öfver samma sak. Men denna indignerade häpnad öfver ett monstrum
horrendum står i den mest skriande motsats till det förhållande, att
hvad den afser under åratal förut varit en i engelsk offentlig
diskussion fastslagen sats — och detta kastar ju en skarp
verklighetsbelysning öfver hållbarheten af de Greyska yrkandena, hvilkas utförbarhet
sorgligt tilltrasslas af, att just engelsk opinion så pass lugnt
accepterat en eventualitet, invasionen i Belgien, hvars förverkligande ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
