Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Den romerska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 DAGENS FRÅGOR
och den andliga är följaktligen allt fortfarande lika stark som
någonsin.
Skall världskriget bland sina resultat äfven medföra en förändring
af detta förhållande? Se där den fråga, som i närvarande stund
sysselsätter många af kyrkans trogna söner, särskildt i Tyskland och
Österrike. Af litteraturen i ämnet må nämnas en uppsats af den
kände påfvehistorikern Jean Lulvés med titel Die Stellung des
Papst-tums im Weltkriege (Stuttg. 1916), H. Mulerts inlägg Die römische
Frage i Preussische Jahrbucher, maj 1916, den katolske
kyrkohistorikern Karl Hilgenreiners arbete Die römische Frage nach dem
Weltkriege (Prag 1915), andra att förtiga. Äfven bör framhäfvas, att
centrumpartiets inflytelserike ledare Martin Spahn offentligen uttalat
sig i frågan och gifvit uttryck åt sina förhoppningar om en
principiell förändring i påfvens ställning. Både Lulvés och Hilgenreiner
uttala sig för en sådan lösning af den romerska frågan att påfven
med full suveränitetsrätt erhåller ett stycke af Rom, omfattande
Vatikanen med angränsande delar af själfva staden. Mulert däremot
betonar starkt svårigheten af att uppnå någon lösning af frågan, som
kan tillfredsställa bägge de intresserade parterna. Han framhåller för
öfrigt, att man från italienskt håll synbarligen redan tänkt på att
förebygga alla försök att på den blifvande fredskonferensen taga upp
frågan om påfvens ställning. I januari 1916 spreds i pressen ett
officiöst meddelande om att Italien med sina bundsförvanter
öfverenskommit att ej upptaga eventuellt framställda förslag af dylikt
innehåll till behandling och ej heller tillåta påfven att sända några
ombud till en möjligen vid krigets slut sammanträdande fredskongress.
Att påfven skulle vilja mottaga ett nytt dominium temporale som
skänk ur centralmakternas händer anser Mulert osannolikt; äfven orn
Tyskland och Österrike skulle gå ur striden med en öfvervikt så stor
att de kunde uppställa villkor för sina motståndare, så skulle påfven
dock genom att antaga deras anbud ställa sig i så stark motsättning
mot Italien, att han svårligen i längden skulle kunna hålla den
uppretade folkstämningen stången. Ett dylikt läge skulle göra påfvens
situation långt ömtåligare än hvad den för ögonblicket är.
Vatikanens egna åsikter i frågan äro tills vidare ej med full
tydlighet framställda. I encyklikan Ad beatissimi af den l nov. 1914
har Benedikt XV visserligen uttalat den förhoppningen att Den heliga
stolen efter kriget skall ernå en mera själfständig ställning, men något
positivt förslag har han ej framlagt. Som i viss mån auktoriserad
kanske man emellertid kan betrakta en i septembernumret af den
bekanta jesuittidskriften Stimmen der Zeit publicerad uppsats af den
lärde och berömde jesuiten P. Franz Ehrle. Denna uppsats får ett
särskildt intresse därigenom att jesuitordens nuvarande general
Ledo-chowski står påfven personligen mycket nära. Uppsatsens titel är
Benedikt XV und die Lösung der römischen Frage. Ehrle gör gällande,
att någon världslig makt in praesenti ordine generis Illimani är
nödvändig för påfvedömet, dels för dess värdighets skull — den högsta
kyrkliga auktoriteten skall ej behöfva lefva på en annan stats nåd —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
