Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Den romerska frågan - Engelsk kyrklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 531
dels också för att dess förbindelser med de olika ländernas kyrkliga
myndigheter icke skola riskera att rubbas vid internationella
konflikter. Han tänker sig naturligtvis ej någon ny kyrkostat utan endast
ett litet område, där påfven under internationell garanti kan utöfva
suverän myndighet; den möjlighet, han framkastar, är att påfven
skulle erhålla Vatikanen med full suveränitet och därtill måhända
äfven de närmast det Vatikanska området liggande delarna af Rom.
Som gengåfva antyder Ehrle att påfven skulle vara villig att
upphäfva det non expedit, som länge hindrat de italienska katolikerna
från aktivt deltagande i det politiska lifvet. Försiktigtvis låter han
dock förstå, att dessa hans uttalanden ej få anses direkt inspirerade;
då tiden är inne, skall Benedikt själf göra sin stämma hörd och
framlägga sina förslag. Emellertid förklarar Ehrle det omöjligt, att
påfven skulle vilja se Italien af tvång medgifva honom hvad han
anser vara sin rätt enligt både gudomlig och mänsklig ordning.
Påfven är, enligt samme förf., trots sin öfver nationaliteterna höjda
ställning en varm italiensk patriot; det är ej genom några yttre
maktmedel utan genom det italienska folkets rättfärdighetskänsla, som
han hoppas få sina önskningar uppfyllda.
De studier öfver Englands högkyrka, lågkyrka,
frikyrka, som professor Hjalmar Holmquist utgifvit
(Upsala 1916, J. A. Lindblads förlag, kr. 3,25)? inskränka sig visserligen
till att skildra dessa olika kyrkotypers historiska uppkomst fram till
Stuartarnes fall (1689), men äro icke desto mindre i ganska hög grad
aktuella. Tidens jäsningsprocesser på alla områden ha ställt den
svenska kyrkomenigheten inför en rad nya uppgifter, hvilka alla räkna
både besjälade förkämpar och utpräglade motståndare eller
åtminstone i grunden rätt fientliga indifferenta bland kyrkofolket. Arten af
kyrkans frälsningsförkunnelse, kyrkan och det sociala arbetet,
kyrkolärans förhållande till den allmänna vetenskapliga forskningen, de
inbördes relationerna mellan statskyrka och frik^yrkliga riktningar,
slutligen den svenska statskyrkans förbindelser med systerkyrkorna
utanför vårt land — allt detta är dagsproblem, hvilka ingen kyrkligt
intresserad kan helt gå förbi. Det behöfs hos den svenska kyrkans
ledare i tider som dessa ej mindre en klar och oförvillad blick för
det just nu väsentliga än äfven en grundlig kännedom om vår
kyrkas specifika egenart, för att de skola hålla den rätta, framtiden
betryggande kursen mellan allt, som kräfves och bjudes, berömmes
och fördömes. Men det tarfvas också, att litet hvar inom
kyrkomenigheten söker bilda sig en föreställning orn dagsfrågorna.
Därtill hör ej minst den närmare kännedom om engelska kyrkliga
förhållanden, som prof. Holmquists historiska framställning åsyftar
att bibringa.
Gladstone brukade berätta, att lord Melbourne, förargad öfver en
berömd väckelsepredikants uppskakande föredrag om kristligt lif,
utbrutit: »ingen har djupare respekt för kyrkan än jag, men jag tycker
vi ha kommit i ett trefligt läge, när religionen börjar lägga sig i
Engelsk
kyrklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
