Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Våra läroverk med hänsyn till universitetets kraf. Af Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
laboratorier för fysik, kemi och biologi, åt hvilka
realgymnasierna kunna glädja sig.
Hvad jag här kommit in på, sammanfaller med det gamla
klagomålet öfver skolan, mångläseriet, inlärandet af ett brokigt
kunskapsstoff, i stället för att man skulle lära sig att andligen
genomtränga och behärska stoffet och finna vägarna till hvad
man bör veta. Heraklits gamla sats: »mångveteri lär ingen
vett», är efter två och ett halft årtusende oföränderligen sann.
Ytterst beror bristen därpå, att det humanistiska gymnasiet
numera saknar en koncentrationslinje, en andlig ryggrad, sådan
som realgymnasiet har i matematiken. Matematiken är där en
välsignelse, därför att den tvingar till verkligt, själfständigt
arbete och ett arbete, som är exakt och utesluter möjligheten
att ta sig fram på en höft. Den skärper tanken och
förståndstekniken. Hvad har det humanistiska gymnasiet att ställa upp
mot den bland sina ämnen, som trängas om utrymmet och
helst söka nappa någon timme från hvarandra? Intet, som det
nu är. Ty matematiken, som upptar så stort utrymme på den
halfklassiska linjen, har ej där en sådan uppgift. Det
humanistiska gymnasiet är till sitt väsen skildt från realgymnasiet.
Skall man, populärt taladt, lära sig räkna på det senare, så
skall man lära sig läsa på det förra. Den unggrammatiska skolan
har ordat så mycket om språkets brist på logik, att den glömt,
att den ofta ologiska språkliga dräkten dock täcker öfver ett
logiskt tankesammanhang. Den språkliga logiken är af annan,
låt oss säga psykologisk art, än den matematiska logiken. De
äro väsensolika, detta betingar grundolikhet i metod, och
därför måste humanistisk bildning och det humanistiska
gymnasiet läggas efter sina egna principer. Liksom matematiken är
det grundläggande på det ena, så bör den språkliga och
historiska interpretationen vara det på det andra.
»Att lära sig att läsa» skall således förstås i pregnant
mening, ej att läsa så, som vanligen läses i vår tidningsläsande
tid, så att man flyger öfver raderna, uppfattar somligt, halkar
öfver somligt, gissar sig till somligt, begriper meningen på en
höft, ibland får den om bakfoten, ibland håller sig i invanda
tankespår, utan läsa så, att man fullt och helt intränger i
ordens valör och sammanhangets betydelse, begriper författarens
innersta mening och syfte. Men detta är en konst, som måste
läras. »Folk vet inte, hvad det kostar för tid och möda att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
