Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Våra läroverk med hänsyn till universitetets kraf. Af Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lära att läsa», skref Goethe till Eckermann. Tyvärr synes man
nu ej benägen att uppskatta den konstens vikt och
svårigheter. Lär man att läsa, skall man också lära att skrifva så, att
ingen suddighet och oklarhet insmyger sig. Förmågan att skrifva
med dylika fordringar på det skrifna tyckes verkligen vara
stadd i aftagande. En stor skuld bär hast- och
massproduktionen af det skrifna ordet, men äfven där det verkligen gäller
skärpan, tyckas rimliga fordringar ej alltid fyllas. Så t.ex.
klagas det ju öfver att förmågan att skrifva lagtext aftagit.
Naturligtvis invändes här igen, att det ej kan vara skolans
sak att motsvara så högt spända fordringar. Jag kan icke
anse det vara orimligt att begära, att man skall lära sig läsa
och skrifva — fortfarande i pregnant mening — på det
humanistiska gymnasiet, när man på realgymnasiet lär sig att
räkna, t. o. m. differentialkalkyl. Däri ligger realgymnasiets
styrka och det humanistiska gymnasiets svaghet. En
förbättring kan blott vinnas genom att lägga stark vikt vid den
språkliga, filologiska interpretationen af det lästa. Men därtill
behöfves, att man lär sig något så grundligt, att man kommer öfver
elementerna. Det gjorde man i det gamla latingymnasiet, och
däri låg dess öfverlägsenhet. De moderna språken kunna ej
häri ersätta latinet, allra minst om den direkta metoden starkt
betonas. Det praktiska syftet — språkfärdigheten — dominerar
af naturliga skäl; inlärandet är rätt mycket lexikaliskt; hvad
motsvarar det svenska uttrycket så och så på idiomatisk
engelska? Och där målet sättes högre, blir den bildning de moderna
språken meddela af litterär-estetisk art.
Härmed är jag inne på latinfrågan. Om latinet ha skrifvits
och talats många hårda ord, ja hela böcker. Den
grammatikaliska excercisen var förlagd till latintimmarna. Någon
lustvandring i den pedagogiska örtagården var den inte, mer påminde
den om törnen och tistlar. Följaktligen blef latinet hatadt, och
när gymnasiereformen genomfördes, blef det strykgossen. Där
var tid att taga! Man skulle genom en förbättrad undervisning
på halfva tiden ernå samma resultat. Man betänkte ej, att man
skar bort något, som kom ej blott latinet utan hela
språkundervisningen till godo, allra mest som den moderna
språkundervisnipgens målsmän då som ifrigast redo till strids mot all
grammatik i undervisningen. Tio års erfarenhet har märkbart
omstämt tonen. Det har visat sig omöjligt att bedrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
