Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Omedelbara försvarsbehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beträffande vissa försvarsgrenar, t. ex. flygvapnet och det tunga
artilleriet, äro dock icke minst med afseende på fredsorganisationen
förhållandena så ogynnsamma i jämförelse med de anspråk, som måste
ställas på dem inom de mobiliserade arméerna, att en utvidgning
äfven af den i fred bestående ramen måste inrangeras bland de mest
trängande omedelbara försvarskrafven. De talrika vakanserna i
underbefälsgraderna och den för hvarje år allt svårare
volontärrekryteringen beteckna ett annat område, där omedelbara åtgärder äro af
nöden, om ej hela försvarsväsendets effektivitet skall sättas på spel.
Beträffande landstormsbefälsfrågan gäller detsamma. Och slutligen måste
Kungl. Maj:t alltjämt ha fria händer — och äfven använda dem — att
tillgripa de åtgärder, som äro nödvändiga för att utanför
fredsorganisationens normala ram inkalla och utbilda den personal, som kräfves
för den nya tekniska utrustningens inordnande i den mobiliserade
armén, liksom ock för att höja våra linje-, reserv- och
landstormstruppers användbarhet.
Om sålunda med dessa viktiga undantag de fredsorganisatoriska
problemen tills vidare kunna skjutas undan eller ordnas på ett
endast provisoriskt sätt, träda krigsmaterielfrågorna så mycket
bestämdare fram och kräfva en omedelbar lösning. Det måste ju stå klart
för hvar och en, som ej alldeles lyckats sluta till ögonen, att den
våldsamma utveckling, krigskonsten nu undergår på vår världsdels
många krigsskådeplatser, går i riktning mot att låta betydelsen af
de rent tekniska hjälpmedlen allt mer och mer framträda samt att detta
förhållande ledt till en utveckling på det militärtekniska området,
hvartill föregående krig icke kunna uppvisa någon motsvarighet, vare
sig i kvalitativt eller ännu mindre i kvantitativt hänseende. För att
finna bevis behöfver man ej gå till sådana exceptionellt brutala
kraftmätningar som slagen vid Verdun och Somme, där dimensionerna
gifvetvis äro sådana, att erfarenheterna ej utan vidare kunna öfverföras
på våra förhållanden; äfven stridsskildringarna från den italienska
fronten, från Valakiet, Dobrudsja och Monastir visa med oemotsäglig
tydlighet, hvilken oerhörd roll den rent tekniska utrustningen vid
arméerna numera spelar. Frontresandenas berättelser, hvilka
bestyrkas af de exakta uppgifter, som då och då, mest i form af
bytesrapporter o. d., sippra igenom censuren, vittna enstämmigt, huru
stridslinjerna äfven på långt ifrån aktuella sträckor alltmera späckas med
kanoner, kulsprutor och minkastare, huru oerhörda förråd af
ammunition, handgranater och taggtråd förbrukas också under det dagliga
skärmytslandet, och huru inga tekniska arbeten skys, då det gäller
vare sig att direkt öka den egna ställningens försvarskraft eller att
förbättra förbindelserna bakom densamma. Och från de ömsesidiga
stridsskildringarna ljuder samma oföränderliga visa om anfallets
beroende af den artilleristiska kraftutvecklingen och om gasvapnens och
eldsprutornas betydelsefulla roll vid dess förberedelse och genomförande.
Det är gifvet, att de sista åren icke passerat obemärkt förbi och
att under dem den svenska armén i många afseenden, såvidt tillgängliga
medel räckt, sökt anpassa sig efter de moderna förhållandena. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
