Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Omedelbara försvarsbehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 DAGENS FRÅGOR
äfven om smidigheten hos våra militära myndigheter i detta fall
varit större, än hvad den utomstående på grund af vissa företeelser
tyvärr vågar antaga, kan själfva genomförandet af arméns
modernisering i tekniskt afseende icke ske utan riksdagens kraftiga
medverkan. Det är att se problemet för enkelt, om man uppfattar läget sår
som skulle några få millioner förslå för att komplettera de värsta
luckorna och bringa vår armé åtminstone till den relativa nivå, som
den intog före kriget. En lösning, låt vara något mera generös,
men i stort sedt i samma stil som den, hvilken gafs åt denna fråga
vid innevarande års riksdag, är ej tillfyllest; för att en verklig teknisk
krigsrustning skall kunna erhållas inom rimlig tid, kräfvas både
vida högre anslagsbelopp och kraftigare åtgärder för att garantera
genomförandet af själfva anskaffningen. Därvid kan lämpligen
förfogandelagen komma till användning i de fall, då vederbörande
tillverkare ej af sig själfva förstå de svenska beställningarnas
företrädesrätt, och möjligen regeringsformens § 35 (om förtroendeämbeten) mot
sådana befattningsinnehafvare, hvilka icke i erforderlig grad och
tillräckligt hastigt kunna frigöra sig från den vanliga byråkratiska
tågordningen vid ärendenas behandling.
Äfven om arméns beväpning och tekniska utrustning i öfrigt är
det område, där åtgärder genast kraftigast måste vidtagas, fordrar
naturligtvis vår omedelbara krigsberedskap det anslagsbeviljande
statsorganets tillmötesgående äfven i vissa andra afseenden.
Genomförandet af 1914 års härordning har sålunda hvad intendenturmaterielen
beträffar gifvetvis ej kunnat ske inom ramen för de då beräknade
kostnaderna, därtill hafva de af världskriget föranledda
prisstegringarna varit alltför enorma. Vidare torde man böra medge, att
land-stormsmobiliseringen 1914 på grund af den bristfälliga utrustning, som
bestods truppförbanden, på en del håll artade sig till ett skådespel
af det slag, som en ordnad stat näppeligen vill se upprepadt, äfven
om genom en förbättring härutinnan vissa kostnader skulle tillkomma
utöfver dera, som beräknades vid härordningens antagande. De kraf?
som i nämnda hänseenden framställdes till 1916 års riksdag, torde
därför komma att framföras äfven nästa år och kunna då knappast
afvisas på samma snäfva sätt.
Hvad vårt läge till sjöss beträffar, har det under kriget undergått
en afsevärd försämring, och anledningarna härtill äro i hufvudsak
tvenne — båda lika allvarliga. Vår lätta fartygsmateriel, särskildt
jagare och torpedbåtar, har under krigsårens neutralitetsvakt varit
utsatt för en oerhörd påkänning och förslitning, och ett af de för
sjöförsvarets vidkommande mest angelägna behofven har därför blifvit,
att kraftiga och omedelbara åtgärder vidtagas för att ersätta den
minskning i stridsvärde, som flottan härigenom fått vidkännas. Vårt
försvar till sjöss är i n^cket stor utsträckning byggdt just på
torpedvapnet, och dettas alltjämt hastigt fortgående sjunkande i
stridsvärde kan ej undgå att väcka allvarliga bekymmer. Det förefaller
också, som om ersättning för den materiel, hvilken under bevakan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
