Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Den inre krisen i Tyskland. Af Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN INRE KRISEN I TYSKLAND
AF AKTUARIEN OTTO JÄRTE
Det var icke blott i Sverige och i England (Ulsterkrisen) som
världskrigets utbrott bröt udden af en i inrikespolitiskt
hänseende tillspetsad situation. Äfven i Tyskland hade
partimotsättningarna under sommaren 1914 skärpts i afsevärd grad. Vid
riksdagens afslutning hade socialdemokratiska fraktionen blifvit
demonstrativt sittande vid presidentens »Kaiserhoch», i stället
för att diskret försvinna från plenisalen, hvarmed troheten mot
de republikanska programprinciperna eljest plägade markeras.
På den stora fackföreningskongressen i München i slutet af
juni 1914 var stämningen likaledes mycket uppjagad.
Anledningen till oron inom arbetarerörelsen voro de dunkla planer,
som de konservativa och regeringen under påverkan från
industrihåll förmodades smida mot föreningsrätten. Hur mycket
allvar som låg under dessa trefvare, är svårt att säga. Möjligen
voro de blott ett sporadiskt uttryck för det tryckta affärsläget i
Tyskland under tiden före kriget och ytterligare ett symptom på
den nervositet, som förkänslan af den stundande katastrofen
framkallade. Emellertid ansågs det redan då — och efter hans
afgång har det bekräftats — att Bethmann Hollweg var en
bestämd motståndare till de sista dyningar från Bismarcks kamp
mot socialisterna, som dessa försök att på
undantagslagstiftningens väg hjälpa beträngda arbetsgifvare voro. Detta gjorde
honom icke välsedd hos den tyska högern af olika partibenämningar.
På annat håll inom samma läger hade hans påstådda frieri till
Englands vänskap väckt ond blod, såsom bl. a. framgick af den
konservative partiledarens dr v. Heydebrands Marockotal hösten 1911,
hvilket som bekant lifligt gillades af den på riksdagsläktaren
närvarande kronprinsen.
Med kriget kom »der Burgfriede» och under den första
hänförelsen sjönk det inre kifvet under medvetandets tröskel äfven
hos politikerna. Men kriget drog ut på tiden; den stämning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0350.html
