Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den inre krisen i Tyskland. Af Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var borgfredens psykologiska förutsättning, kunde icke på
längden upprätthållas. Den mäktiga integration af alla nationens
krafter kring ett gemensamt mål, som krigsutbrottet skapat, gaf
småningom vika för den differentiering, som fyller ett folks
hvardagslif och som är primus motor i partipolitiken. Snart
var man också i Tyskland som öfverallt färdig att börja
ungefär där man slutade i juli 1914. Det konservativa groll, som
hvilade öfver Bethmann Hollwegs kanslerskap — man kan säga som
ett ärftligt hypotek, ty på detta stupade före honom såväl
Caprivi som Bülow — fick näring genom »nyorienteringen», hvari
man blott såg en fortsättning i riksfarlig skala af de
socialpolitiska tendenserna före kriget, samt i den vreda
u-båts-kampanjen, i hvilken man varsnade en upprepning af den gamla
»illusionspolitiken» mot England, nu tillämpad på Förenta Staterna.
När rikskansleren därvid med stöd af riksdagens vänsterpartier
lyckades manövrera själfve Tirpitz öfver bord och därefter föll
undan för det Wilsonska krafvet på undervattenskrigets
upphörande, blef fiendskapen oförsonlig. Nu vidtog det systematiska
fälttåg mot Bethmann, som leddes af grefve Rewentlov i Deutsche
Tageszeitung, och i hvars angreppsmetoder ingingo hemliga
sammankomster och masspridning af anonyma broschyrer. Denna
skumraskpolitik, som ju inbjöd till billiga moraliska beskärmelser,
får dock icke fattas som ett bevis för dåligt samvete och
mörksens gärningar; den betingades af rådande belägringstillstånd och
censur. Det pikanta är, att »kanslerfronden», som var
»staatserhaltend» och »königstreu» så det förslog, måste begagna sig
af samma propagandavägar som den yttersta socialistvänsterns
rabulister.
Kampen mot rikskansleren försiggick i form af lidelsefull
diskussion om »krigsmålen». Bethmann beskylldes för att ej
eftersträfva »der deutsche Sieg» och därför afvisa det ofelbara
medlet därtill: det ohämmade u-båtskriget. Med sin misslyckade
politik före kriget, då han ej anade den fulla vidden af den
fara, hvari Tyskland sväfvade, utan lät dupera sig af den sluga
engelska diplomatien, vore han ej mannen att föra kriget till ett
lyckligt slut. I de komprometterande samtalen med brittiske
ambassadören Goschen den 4 augusti 1914, hvilka offentliggjorts
i den engelska blå boken, hade såväl Bethmann som
utrikesstatssekreteraren Jagow intygat, att i och med Englands
krigsförklaring »sammanstörtade deras politik», som var byggd på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
