Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Anna Lenah Elgström: Mödrar - Gustaf Hellström: Bengt Blancks Sentimentala resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 53
att Ludvig Nordström numera ej är någon litterär kraft att räkna
med, och att kritiken icke har anledning att vidare sysselsätta sig
med hvad han producerar.
En krigsbok af helt annat slag är Anna Lenah Elgströms
novellsamling Mödrar. Här möter man en författarinna, hvilken icke
uppfattar kriget som en strid mellan skilda partier, af hvilka ett har
hennes sympati, under det att hon ägnar det andra sin afsky.
Föremålet för hennes hat är kriget i och för sig, kriget som förstör
och ödelägger allt hvad generation efter generation sträfvat att
i mödosamt a^ete Itygga upp och som tillintetgör de fattiga
smulor af lycka, som människorna här och där kunnat samla. Allt
hvad stil, komposition och konstnärlig utformning heter är för
henne af helt och hållet underordnad betydelse; hon skrifver för
tendensens skull, hon vill väcka och gripa sina läsare, öfvertyga
dem, ej fängsla deras konstnärliga intresse. Därför går hennes
sträfvan ut på att gifva sina noveller den högsta möjliga intensitet; hon
griper de ohyggligaste motiv och hopar effekt på effekt i afsikt
att tvinga läsaren in i sin tankegång och suggerera honom att gå in
på hennes teser. Ej ens för det mest groteska väjer hon undan, då
det gäller att skänka tendensen tillbörlig relief. Detta
tillvägn^ångs-sätt är naturligtvis både förklarligt och försvarligt, och man känner
sig på sätt och vis begå en orättvisa, då man bedömer författarinnans
noveller från rent konstnärlig synpunkt. Men det kan möjligen sättas
i fråga, om hennes tillvägagångssätt ens ur tendensens synpunkt är
det lämpligaste. Det är ett gammalt godt råd att så med handen
och ej med fulla säcken. I längden når man därmed icke blott
en starkare konstnärlig verkan utan vinner också mera gehör
för hvad man har på hjärtat. Af de berättelser som författarinnan
samlat i sin här föreliggande volym, äro ett par stycken, Bara
en människa, Spökbarnen och Tyngdens ande, så hysteriskt
öfverdrifna, att de icke göra någon verkan alls; »jamais au spectateur
n’offrez rien d’incroyable! > säger Boileau, och han är trots alla
angrepp, som under tidernas lopp riktals mot honom, ingen dålig
auktoritet i litterära frågor. Af de öfriga novellerna äro några
förträffliga, så den gripande, utmärkt hjerätUide Kläderna, en dyster episod
ur storstadens fattigmanslif, och de bägge krigsnovellerna Drömriket
samt Lady Tiffany och verkligheten, den sista kanske hela samlingens
konstnärligt mest lyckade arbete, måttfullt och lugnt skrifven men
med en tendens brännande som eld och skarp som en knifklinga.
Äfven i stilistiskt hänseende står den framom författarinnans öfriga
berättelser, i hvilka hon ofta handskas litet vårdslöst med både
syntax och formlära.
I Gustaf Hellströms bok Bengt Blancks sentimentala resa
förflyttas vi tillbaka till en miljö, som nu förefaller oss till den grad
aflägsen, att vi nästan hunnit glömma dess existens, nämligen
konst-närsbohémen i Paris. Hjälten i berättelsen är en ung svensk, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
