Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - Sverige och de nya själfständiga staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR öö
hvarom de i detta häfte publicerade artiklarna om Estlands och Litauens
själfstnndiuhetssträfvanden af framstående män från dessa båda länder
i sin mån bära vittnesbörd.
En hörnsten i en sådan politik måste gifvetvis i främsta rummet
vårt förhållande till Finland blifva, orn också detta af uppenbara
skäl måste få en alldeles särskild och annan karaktär än vårt
förhållande till öfrUa stater, som hittills varit under Rysslands ök.
Hvilka starka traditioner, som liyga bakom hvarje sträfvan att hjälpa
Finland, därom vittnar bäst styrkan hos den folkmening, som af
regeringen framtvang ett omedelbart erkännande af vårt gamla
broderland såsom själfständig stat. Men ännu har man i Finland icke rott
långt från land. Orn verklig själfständighet kan ej vara tal, så länge
rysk soldatesk alltjämt utsuger landet och så länge hvarje makt att
försvara den proklamerade själfsländigheten utåt och ordningen inåt
saknas. Erkännandet var endast första steget, här kräfves säkerligen —
på sätt som i föregående häfte underslrukits — kraftig hjälp från
Sverige, orn icke hela verket åter skall gå förloradt. Att denna ej får
länmas i form af »förmynderskap», torde vara skäligen uppenbart äfven
utan herr statsministerns föga taktfulla uttalanden vid hans debut i
Musikaliska Akademien.
Det medel, hvarmed vi i främsta rummet för öfrigt kunna
understödja de nya själfständiga stater, som nu synas framkomma ur
det sönderfallande Ryssland, är att till deras fördel begagna hvad vi
äga men de sakna, nämligen vår gamla traditionella ställning inom
staternas samfund. Hvad nykomlingarna närmast och till en början
behöfva, är introduktion i det europeiska statssamhället, diplomatisk
hjälp, ryggstöd öfver hufvud vid sin entré och vid de
mellanfolk-li^a svårigheter, som de säkerligen långt efter detta komma att vara
utsatta för. Ett sådant understöd borde väl ej ens för den mest
ängsligt försiktiga politik kunna medföra några risker att tala om.
Men redan detta skulle dock kunna innebära dels ett ingalunda
föraktligt stöd för de nya stater, hvilkas uppkomst och etablerande på
själfständig bog är ett så viktigt svenskt intresse, dels en allmän
orientering af deras och vår politik i den riktning som ofvan antydts.
För mången svensk, som inva^gat sig i den gammaldags
utrikespolitiska oberördheten, står hvarje försök att påverka vårt lands
ställning utåt såsom en i sig farlig och förkastlig »storpolitik» (helst med
ironiska citationstecken), hvarje omnämnande af faktiska förhållanden
och sannolika utvecklingslinjer som eit olämpligt fantasteri. Det kan
dock aldrig vara klokt att i egna och andras ögon göra sig
hjälplösare än man är, ett rof för omständigheterna och det omgifvande
lifvets vanligen omilda makter, liksom det säkerligen är djupt
omoraliskt att förklara sig urarfva i den utveckling, som pågår rundt
omkring och bemöda sig att underskatta sina krafter i syfte att
undslippa de besvärligheter o«’h svårigheter, som ett arbete på hvad som
står såsom rätt och r-iktigt har i världen, alltid för med sig. Och
detta gäller, både hvad klokheten och moralen beträffar, staterna lika
mycket som individerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
