Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - Partipolitiken och departementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del liberaler och socialdemokrater har det tydligen fallit sig fullt
naturligt att anlägga synpunkter, som leda direkt till ett spoils system efter
amerikanskt mönster. Hvad i resonemanget föranledts af obekantskap
med de förhållanden, hvarunder statens tjänstemän arbeta, af
obenägenhet att tränga in i ett förvisso svårt problem eller helt enkelt af blindhet
för allt annat än rena maktsynpunkter, är ej godt att säga.
Slutsatsen är öfverallt densamma: ett vänstersinnadt statsråd bör icke
hafva under sig på betydelsefullare poster andra än vänstersinnade
ämbetsmän. Därför bör vänstern vid sina utnämningar utestänga de
icke rättrogna, och sedan får väl högern rensa i sin tur, när den
kommer till makten.
Denna tankegång kom med särskild tydlighet fram under Dagens
Nyheters kampanj mot statssekreterare-utnämningarna. I en där
intagen artikel af anonym författare gafs uttryck åt en stark förvåning
öfver att respektive statsråd kunde finna med sin fördel förenligt att
till statssekreterare föreslå personer, hvilka tjänstgjort såsom
expeditionschefer under såväl Hammarskjöld som Swartz-Lindman. Dessa
senare kunde ju ej ha så kapitalt misstagit sig, att de till
expeditionschefer användt personer, som kunde vara lämpliga för sådana
platser äfven under en vänsterministär. När den nya ministären nu
kunde godtaga de gamla expeditionscheferna såsom statssekreterare,
antogs detta bero på, att dessa helt enkelt för avancemangets skull
växlat politisk trosbekännelse. En medarbetare på
insändarafdelningen framhöll kort före departementsutnämningarna i säkert djupt
kända ordalag den missräkning, som skulle uppstå hos de
vänstersinnade departementstjänstemännen, om icke dessa finge sina åsikters
lön och komme i åtanke framför sina högersinnade eller politiskt
indifferenta kolleger.
Dessa profbitar ge en försmak af det älskliga sakernas tillstånd,
som skulle inträda inom departementen, om vissa vänsterpoliticis
program i denna fråga blefve verklighet. Att afväga respektive sökandes
förtjänst och skicklighet är ibland en ganska vansklig sak — hvilken
hjälp om ett tydligt manifesteradt nit för det makthafvande partiet
finge bli det afgörande! Och så förmånligt för ett godt kamratskap!
Hvilken spänning för de politiska ämbetsspekulanterna vid
ministärskiften och hvilken lifaktighet i de nu politiskt så försoffade
departementen!
Gifvet är, att de politici, som drifvit propaganda för beaktande af
partipolitiska synpunkter vid ämbetsmäns tillsättande, icke tänka sig,
att ett sådant utnämningssätt medför garantier för att rekryteringen
sker bland de dugligaste. De torde väl knappast förneka, att
begränsningen af konkurrenterna till de för tillfället rättrogne gör
urvalet sämre. Ej heller kunna de gärna föreställa sig, att själfva
arbetet skulle vinna i allmännytta, om därvid ämbetsmannen först och
främst komme att hafva i tankarna, hur detsamma skulle taga sig ut
i partipolitisk belysning. Men för dem, som dag ut och dag in i
pressen eller i den aktiva politiken i öfrigt vänja sig att se sakerna
främst ur partipolitisk synpunkt, kommer naturligtvis den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
