Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - Partipolitiken och departementen - Den hotande anarkien på arbetsmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka han ser saken, och dessa icke vunnit gillande, har han såsom
ämbetsman ej vidare i den frågan någon egen mening att föra fram.
Det ligger i hans ställning såsom departementstjänsteman att så
måste vara.
Vill man ej godtaga en sådan utgångspunkt, då sväfvar departementens
duglighet, så länge vi ha partiministärer, i verklig fara. Trots
grundlagens bud att vid alla befordringar skall fästas afseende endast å
de sökandes förtjänst och skicklighet, lär man icke ha annat att vänta
än att politik i departementen kommer att mötas af politik vid
tillsättningen af departementsplatserna.
Såsom förut påpekats i Svensk Tidskrift (årg. 1917 sid. 234), föreligger
emellertid ej någon anledning att tänka sig, att svårigheterna för ett
samarbete mellan departementen och de skiftande partiministärerna
skulle vara större här än annorstädes, exempelvis i England, där Lowell
(The Government of England) fällt det förut citerade yttrandet,
att »det är förvånande, i hvilken omfattning en undersekreterare kan
vara lojal rådgifvare och administrativ medhjälpare åt chefer af
fullständigt olika uppfattning». De traditioner, som finnas inom
departementen, gå icke i riktning af obstruktion eller bristande hänsyn till
den för tillfället funktionerande ministären — och detta beror
ingalunda, såsom så försynt insinuerats i den förut omnämnda artikeln i
Dagens Nyheter, på spekulationer i avancemangsutsikter utan i en
riktig uppfattning af den departementale ämbetsmannens ställning.
Vår statsförvaltning kan naturligtvis icke fritagas från de öfverallt
gängse felen hos en byråkrati, och särskildt förbättringar i
rekryteringen äro gifvetvis alltjämt af nöden. Men en sådan förbättring vinnes
icke genom en uppblandning med partipolitiska koryféer eller i öfrigt
partipolitiska synpunkter vid tillsättningarna. Därigenom göres
statstjänsten sannerligen icke lockande, och dess i sig dåliga chanser i
konkurrensen med den enskilda verksamheten försvagas ytterligare.
En god ekonomisk ställning och möjlighet att få fritt och lojalt
framföra sina åsikter, äfven där de ej stämma med chefens — men
skyldighet att därefter lojalt ställa sin arbetskraft och sitt intresse
till tjänst för den af chefen anvisade uppgiften — detta bör vara
en grundval för departementstjänstemannens ställning, som kan
tillfredsställa alla berättigade intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
