Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - Den hotande anarkien på arbetsmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61 DAGENS FRÅGOR
Unsinn, Wohltat Plage»; och omöjligheten att inför dess påfrestningar
upprätthålla respekten för lag och rätt visar sig äfven hos folk med
helt annan själrtukt och effektivare polisförvaltning än det svenska.
Hur förhållandena kunna komma att té sig i Sverige, som icke lefver
under krigets tryck, och där öfverheten, åtminstone på landsbygden,
icke blott bär svärdet förgäfves, utan bokstafligen, som våra
beskedliga länsmän och fjärdingsman, är utan vapen, är ingen svårighet att
räkna ut. För de breda lagren i vårt land, hvilkas tidningar äflats
att framställa de ökade svårigheterna som produkter af »oneutral»
handelspolitik och privat »jobberi» i oupplöslig högerförening,
framstå alla de försakelser och umbäranden, de måste underkasta sig,
som upprörande öfvergrepp, mot hvilka man värjer sig med
själf-bevarelseinstinktens hela styrka och hänsynslöshet. Och detta
inskränker sig ingalunda till underklassen, på hvilken dock det tyngsta
trycket hvilar. De förmögna, som betala hvad som helst, göra här
mest skada och bära därför det största ansvaret. Den gamla
tsarregimen i Ryssland karakteriserades som bekant sålunda: »absolutism
mildrad genom lönnmord». Det verkliga tillståndet i länder med
krislidshushållning kan betecknas på snarlikt sätt: tvångsransonering,
modererad genom smyghandel.
Man måste med bäfvan fråga sig, hur vår folkmoral kommer att
bestå i denna påfrestning. Många tecken tyda på, att »den gamla
goda tiden» är förbi, då resande främlingar förvånade sig öfver den
rättssäkerhet och ärlighet, som präglade det dagliga lifvet i Sverige,
ehvad det yttrade sig i tidningars och mjölkflaskors okränkbarhet på
våra ångbåtsbryggor eller i våra offentliga funktionärers okänslighet
för drickspengar.
Äfven här komma exemplen uppifrån. Stora delar af våra ledande
klasser kunna icke fritagas från att ha utnyttjat de oerhörda
vinstmöjligheter, som neutraliteten beredt vårt näringslif, till ett tämligen
skrupelfritt fullföljande af Guizots bekanta paroll till den franska
bourgeoisien under julimonarkien: »Enrichisez-vous, messieurs!» Så
mycket är emellertid säkert, att alla de tendenser inom det
merkantila nutidslifvet, som populärt sammanfattas under namnet »gulasch»,
i sin utstrålning till folkdjupen haft fördärfbringande och hotfulla
följder i olika afseenden. Att »demokratien», ej ens i de mest
proletärradikala former, ingalunda immuniserar mot det moderna jobberiet,
det visste man af exempel från »de stora västliga föregångsländerna».
Re<1an Beaumarchais gjorde för hundra år sedan om 1789 års
revolution den reflexionen, att den haft till enda resultat, att det nu
var bankirerna, som åkte i den gamla feodaladelns kalescher. Det
är också en allbekant sak, att flere af våra främste »folkledare»
här i landet på äldre dagar icke haft svårt att försona sig med
»kapitalet», som man eljest gjort till lifsuppgift att bekämpa. Härom är ju
ingenting annat än godt att säga, i den mån denna konfrontation med
den högre finansen förmildrat en tidigare ensidig syn på
samhällsfrågorna, och torde i öfrigt, hvad de rent personliga intressena
beträffar, vara vederbörandes privatsak. Dock måste djupt beklagas, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
