Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - Aehrenthal och 1918 års Balkankris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 DAGENS FRÅGOR
I. denna snöda värld lär en dylik fråga ej kunna lösas annat än ined
maktmedel. I 1908—1909 års kris voro centralmakterna tillräckligt
starka för att kunna afgöra frågan utan krig. Ryssland behöfde ännu
några år för att hämta sig efter åderlåtningen i Östasien, i Frankrike
voro de chauvinistiska lidelserna ej uppiskade i den grad som ett
halft årtionde senare, och man bedömde Englands maktmedel med
mindre tillförsikt. De tre entenie-stormakterna nödgades därför falla
undan efter alt ha förelagit en öfning i att upprätthålla traktaternas,
här den redan tidigare illa skamfilade Berlinkongressaktens helgd
Åren närmast förut hade dessa samma makter satt sina namn under
fördrag, som högtidligen föreslogo principen om Marockos och Per
siens oberoende och integritet.
De olika faserna i krisens afveckling skola här förbigås. Blott må
framhållas, att det slutligt afgörande ordet utsädes af Tyskland i
Petersburg. Det är svårt att värja sig för den tanken, att man i Berlin
under begynnelsen af 1914 års kris tänkte upprepa taktiken från 1909
utan att tillräckligt ha realiserat det förändrade läget inom ententen
När man insåg sitt misstag, gjorde man förtviflade försök att hejda
den lavin, som bragts i rullning — med kändt resultat.
Ännu ett moment i den Aehrenthalska politiken förtjänar att beröras:
det frivilliga Upplifvandet af Novibazar. Aehrenlhal blef skarpt
klandrad härför, och händelserna ha knappast gifvit honom rätt. De
bevekelsegrunder, som ledde honom, torde ha varit dels en önskan att
underlätta annexionen gentemot Turkiet och Italien, en uträkning som
med hänsyn till förstnämnda makt visade sig felaktig, dels ledande
militärkretsars ändrade uppfattning af sandjakets strategiska betydelse
Det skäl, som dikterat Andrassys politik, när han förvärfvade garniso
neringsrätten i Novibazar, nämligen sträfvandet att skilja Serbien och
Montenegro och dymedelst försvåra uppkomsten af en sydslavisk
sammanslutning, tillmätte Aehrenthal icke samma betjrdelse, utan ville i
garnisonernas tillbakadragande se ett medel att afvända de serbiska
enhetssträfvandenas tryck från monarkien. Denna förhoppning visade
sig, som kunde väntas, vara en chimär.
Aehrenthal häraf sin samtid och närmaste eftervärld blifvit föremål för
de mest motsatta omdömen. I Österrike-Ungern har han höjts till skyarna
som en stor statsman, en Donaumonarkiens Bismarck, fjärrskådande,
plikttrogen och fosterländsk. I ententemakternas historiska och politiska
publicistik — t. ex. i den bekanta Timeskorrespondentcn Sleeds trots
all ira et studio fängslande och lärorika bok om Habsburgmonarkien
står han som den skrupelfrie och blott på stundens framgång
betänkte representanten för den hänsynslösa och brutala maktpolitik,
från hvilken ententen och alla dess olikfärgade soldenärer som bäst
hålla på att befria en motspänstigt efter fred suckande värld. A
ömse sidor har man säkerligen öfverskattat Aehrenthals mått. En
mera fjärrblickande och mera hänsynslös statsman än han — en
Fredrik den store, en Napoleon eller en Cromwell — hade
säkerligen icke väjt för, snarare sökt utlösa den kamp på lif och död för
monarkiens bestånd, som han säkerligen anade och som vi sett komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
