Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 20. 4. 1918 - Norsk kristidspolitik - Fattigvårdsreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 DAGENS FRÅGOR
jordens upplåtande helt enkelt ej kunnat tillämpas af brist på
lämplig brukare.
I Norge tycks man äfven hafva haft en förkänsla af det vanskliga
i den bråda tillämpningen af de senkomna föreskrifterna. Man
uppställer såsom förutsättning för afhändelsen, att »näringsnämnden»
ålägger ägaren att under år 1918 odla viss areal. Nekar ägaren utan
giltig grund, blir han antingen bötfälld eller jorden upplåtes åt
kommunen. Detta sista kan äfven bli fallet, om ägaren visar sig ur
stånd att efterkomma åläggandet.
Kommunen är vidare skyldig att skaffa personer, som sakna
tillräcklig jord för odling, sådan jord, såframt detta kan ske genom
expropriation af vanhäfdad jord. Kan kommunen icke inom sitt
eget område anskaffa tillräcklig jord, skall den för sådant ändamål
vända sig till andra kommuner.
För att utvidga åkerarealen kan dessutom hvarje jordägare eller
jordbrukare, oafsedt om hans jord är vanhäfdad eller ej, åläggas att
odla viss areal som öppen åker.
Äfven om åtskilliga af de sålunda föreslagna bestämmelserna måste
anses rätt svåra att effektivt tillämpa, har man tydligen nu med
berömvärd ifver gripit sig an med lifsmedelsproduktionens höjande.
Förslaget går till och med så långt, att man vill bemyndiga
amtmannen att stoppa eller inskränka industriella anläggningar för att
få folk till skördearbetet — ett slöseri med kapital och för industrien
tränadt arbete, som kan försvaras blott af den yttersta nöd.
Tyvärr visar det sig ständigt, att jordbruket ej kan ackommodera
sig efter ändrade behof lika lätt som industrien. De första skördarna på
nyodlad jord svara i regel ej mot kostnaderna, och ändringar i den
planlagda växtföljden medföra lätt stora förluster. Under närmaste
år är nog föga vinst att hoppas af dylika föreskrifter.
De radikalmedel, som Norge, efter en lång och beundransvärd
förtröstan på tomma löften om importlättnader, nödgats tillgripa,
bjuda därför till försiktighet med alla skönmålningar af vårt eget
läge. Fabeln om den norska importpolitikens välsignelse måste
aflif-vas — i Norge har den redan efterträdts af långt skarpare
tvångsmedel än hos oss. Att ha fullt upp af ärligen förvärfvade lifsmedel
— i engelska hamnar — är en klen tröst. För vår folknäring äro vi
hänvisade till eget land, alla löften till trots. Därför förtjänar
otvifvelaktigt den norska lagstiftningen, i hvarje fall genom sin energi
och oförskräckthet, ett uppmärksamt studium.
Den sedan länge med otålighet afvaktade reformen af
vår legala fattigvård synes nu närma sig sitt afgörande,
sedan regeringen framlagt den i trontalet bebådade propositionen om
ny fattigvårdslag. Lagförslaget, som berör en ur skilda synpunkter
synnerligen viktig gren af samhällslifvet, skulle gifvetvis under
normala yttre och inre förhållanden ha blifvit föremål för stor
uppmärksamhet och lifligt meningsutbyte.
Från en del håll har den tanken stundom framförts, att den föga
[-Fattigvårdsreformen.-]
{+Fattigvårds-
reformen.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
