Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 20. 4. 1918 - Fattigvårdsreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 227
populära offentliga fattigvården skulle »afskaffas» och att de olika
grupperna af dess skyddslingar, barn, åldringar, kropps- och
sinnessjuka, abnorma, vanföra och andra skulle omhändertagas af redan i
allmänhet förefintliga myndigheter och företag. Tanken har med
hänsyn till engelska förhållanden synnerligen ingående utvecklats af
paret Sidney och Beatrice Webb, hvilka såsom medlemmar af senaste
engelska fattigvårdslagstiftningskommittén afgåfvo ett särskildt
minoritetsbetänkande, hvari förordas, att den offentliga fattigvårdens uppgifter
skulle öfverflyttas på andra samhällsinstitutioner (the Break-up of
the Poor Law) — något som emellertid ej betyder något »afskaffande
af fattigvården» utan i hufvudsak endast en omläggning och en
om-döpning, hvilken möjligen i vissa afseenden kan finnas vara lämplig.
Makarna Webb’s förslag, för hvilket förts en synnerligen kraftig och
särskildt i reklamafseende framstående kampanj, är säkerligen ej af
den epokgörande betydelse, som man velat göra gällande, men kan
otvifvelaktigt med stor behållning studeras också af fattigvårdsmän
i vårt land, äfven om det i flere afseenden kännetecknas af en ganska
ytlig och understundom rent felaktig uppfattning af de företeelser,
som sammanhänga med understödsverksamhetens många invecklade
problem. Det erbjuder ej heller den svenske civilministern några
större svårigheter att i den principiella framställning, som inleder
förslaget till ny fattigvårdslag, uppvisa, att den offentliga fattigvården
är något, »som icke för närvarande kan undvaras».
Regeringens förslag till fattigvårdslag bygger i allt väsentligt på
det förslag, som år 1915 framlades af Fattigvårdslagstiftningskommittén
och för hvilket Svensk tidskrift på sin tid lämnade en utförlig
redogörelse (årg. 1915 sid. 352). Emellertid måste erkännas, att förslaget
vunnit betydligt på den öfverarbetning, som på grundvalen af
myndigheternas kritik verkställts inom Civildepartementet af kommitténs
sekreterare, häradshöfding Jakob Linders och byråchefen Ragnar v.
Koch. Som det nu föreligger, är det ett enhetligt, till syfte och medel
väl genomtänkt förslag, och det torde icke vara lätt att framlägga ett
bättre, för såvidt man en gång beslutat sig för att i allt väsentligt
behålla fattigvårdens hittillsvarande organisation och icke från grunden
omlägga fattigvårdslagstiftningen. Så länge man öfverlämnar åt de
olika kommunerna att själfva ombesörja och äfven till hufvudsaklig
del bekosta sin fattigvård, måste man i ett land som Sverige med
dess många små och ekonomiskt svaga kommuner vara beredd på,
att fattigvården, särskildt i afseende på anstaltsvården, aldrig blir
fullt tillfredsställande. Svenska Fattigvårdsförbundet yttrar på tal
härom i sitt utlåtande öfver Fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag
följande ord: »Skall kommunen förblifva fattigvårdssamhälle, anser
förbundet det som en ofrånkomlig nödvändighet att statsmyndigheterna
tillse, att — i enlighet med den plan, som är eller kan blifva
uppgjord för hvarje särskild kategori — möjlighet till vård å
specialanstalt inom en snar framtid beredes samtliga sådana sinnessjuka,
sinnesslöa, fallandesjuka, tuberkulösa och af annan svårare kronisk
sjukdom lidande, hvilka däraf äro i behof». Detta yttrande utgör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
