Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 27. 5. 1918 - Disciplinen inom den svenska krigsmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att uttrycket i detta sammanhang är för svagt; däremot torde det
vara rätt väl afvägdt för att beteckna det sätt, på hvilket dessa för
en krigsmakt fullkomligt komprometterande tilldragelser i ett flertal
fall behandlades och bestraffades. Den »mildhet», som därvid
visades, ansågs säkerligen för god politik, och sannolikt tillskrifver man
rent af denna den förbättring, som synes ha inträdt våren 1918. Intet
kan vara felaktigare. Förbättringen beror dels af inflytandet från
politiska företeelser utanför riket, som ligga i öppen dag, dels af en
öfver hela linjen inom armén skedd åtstramning i de disciplinära
formerna. För närvarande räcker den yttre disciplinära klädnaden
till att öfverskyla bristerna i andan så långt, att den svenske soldaten
dock i stort sedt uppträder som militär tukt anständigtvis fordrar.
Huruvida de grindar, som tillkommit vid flottans station i Stockholm,
äga symbolisk betydelse såsom innebärande en öfvergång till en
allvarligare disciplinär regim vid detta vapen, kan ännu ej afgöras.
Önskligt vore, att dennas verkningar i så fall räckte till att göra slut
på de för vapnets anseende så komprometterande uppträdena af dess
landpermitterade manskap. Hittills har som bekant disciplinen ej
stått sig så långt som för en promenad till Kungsträdgården. Att
Skeppsholmen till dato utgjort en smittohärd för bristen på disciplin
vid krigsmakten, är ofrånkomligt; och har »bacillernas» vandring i år
icke ägt rum med samma infektionspåföljd för andra truppförband som
förra året, är det alls icke deras fel. De hafva äfven nu gjort så
godt de kunnat.
Andan djupast fattad inom hela krigsmakten torde kunna — så
mycket kan man utan öfverdrift säga — betecknas som allt annat
än god; och med den miljö i hvilken arbetet har måst bedrifvas, hur
skulle förhållandet kunna vara annorlunda? Enständigt har
folkrepresentationen vägrat att söka råda bot på uppenbara
missförhållanden eller att stäfja de upplösande krafternas framfart. De nya
krigslagarna hafva i sin mån bidragit till en mindre fast disciplin.
Disciplinkompanierna, nödvändiga för att från hufvudmassan af de
värnpliktiga afskilja de sämsta och oförbätterliga elementen, som
sprida röta omkring sig, dröja alltjämt, liksom ock genomgripande
åtgärder för att bota den så godt som totala bristen på underbefäl.
Utvecklingen under krigsåren har icke heller förbättrat truppernas
anda; vissa åtgärder till neutralitetsskyddet hafva verkat direkt
demoraliserande och säkerligen med åtskilliga grader sänkt värdet hos
våra äldre årsklasser, och från ledningens sida har icke tillräckligt
åtgjorts för att motverka den allmänna demoralisation, till hvilken
omständigheterna predisponerat. En armés psyke är ett ömtåligt
instrument, som kräfver stöd och vård framför allt, när förhållandena
till den grad, som här varit fallet, verkat upplösande och
deprimerande. Utomordentliga ansträngningar kräfvas för visso nu och
framdeles för att andan inom den svenska krigsmakten, utan hvilken alla
organisatoriska vinster äro som förtorkadt hö, icke helt skall gå under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
