Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det finländska frihetskrigets inledning och frågan om den svenska hjälpen. Af W. A. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fasta besittning. Det torde ha varit inför denna faktiskt
glänsande spelöppning, som de socialdemokratiska partiledarna af
dittills något moderatare läggning tappade all besinning och
anslöto sig till denna den mest utpräglade pöbelrörelse, som nyare
tiden fått bevittna. De hade emellertid härvid icke tagit den
kraft med i beräkning, som låg förborgad i de österbottniska
och karelska böndernas fosterlandskärlek och offervilja och
hvilken endast väntade på ledaren för att taga sig uttryck, som
påminna om dalkarlarnas befrielsekamp under Sturar och
Vasar. Det måste här från början med skärpa betonas, att de
hvitas kamp ur folkpsykologisk synpunkt var en befrielsekamp
mot Ryssland. Det var de ryska garnisonernas evakuering, som
varit föremål för den finländska s. k. militärkommitténs
hufvudsakliga arbete, och det var tanken, att de nu skulle afkasta det
hatade ryska oket och göra sitt land fritt och själfständigt, som
kom böndernas massa att resa sig. Att kriget sedan i allt
väsentligt kom att gestalta sig som ett inbördeskrig, där ryssarna
uppträdde som de rödas bundsförvanter, ändrade härutinnan
intet; den finländske bonden stred och föll fortfarande för sitt
lands frihet, och hans hat mot de röda var i första hand hatet
mot landsförrädarna, som i fosterlandets ödestimma gjort
gemensam sak med fienden.
Den röda revolutionens utbrott i Sydfinland kom icke
öfverraskande för general Mannerheim. De senaste dagarnas
underrättelser hade tvärtom tydligt gifvit vid handen, hvad som
förestod. På grund häraf och särskildt vid meddelandet om
omedelbart förestående transporter af ryska marinsoldater till
Österbotten beslöt Mannerheim att handla. Förberedelserna voro
visserligen långt ifrån afslutade; det gällde i stor utsträckning
att improvisera såväl trupper som planer, men hellre än att
låta taga sig eller sätta allt på en mycket oviss framtid tog han
den stora risken för att kunna vinna allt.
Det gällde nu i första hand att med Vasa som utgångspunkt
åstadkomma en bas för de kommande operationerna, i andra
hand måste förbindelsen med det som särskildt pålitligt
betraktade Karelen säkerställas, och slutligen måste vägen till Sverige
öppnas. Den första af dessa uppgifter löstes genom den djärfva
kuppen natten mellan den 27 och 28 januari, då till stor del
alldeles obeväpnade bönder under ledning af generalmajor von
Gerich, öfverstarna Berg och Wetzer samt ryttmästare Ignatius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
