Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sveriges militära läge efter världskrigets slut. Af H. O. H. Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 H. O. H. WIKNER
eller annan »västmakt» kan Danmark lämna oss någon
värdefullare hjälp, nämligen genom att tillsammans med oss spärra
tillträdet till Östersjön för fiendtliga sjöstridskrafter. Det är
emellertid mycket möjligt, att detta mål kan nås utan Danmarks
bistånd, endast och allenast genom den ställning Tyskland i
framtiden kan komma att intaga gentemot ifrågasatta militära
operationer i Östersjön af hvarje makt, som icke kan räknas
till strandmakterna vid detta haf.
I viss mån annorlunda skulle en militärpolitisk
sammanslutning med Norge gestalta sig. Såväl gentemot ett ryskt eller
finländskt som måhända äfven gentemot ett tyskt angrepp skulle
härvid norska stridskrafter i större eller mindre omfattning kunna
afses för att understödja de svenska. Sverige och Norge ha ju
ock sedan gammalt längst i norr gemensamma från öster hotande
faror, hvilka i en icke alltför aflägsen framtid åter kunna komma
att göra sig gällande. Det kan icke heller bestridas, att det för
oss skulle medföra åtskilliga fördelar att genom ett
försvarsförbund med Norge i viss mån försäkra oss mot anfall från väster,
särskildt mot att främmande landtstridskrafter mer eller mindre
med Norges goda vilja skulle kunna begagna sig af Norge för
landstigning och basering på den skandinaviska halfön i och
för operationer mot Sverige. Fråga är emellertid, om Norge
intager en i sak tillräckligt själfständig ställning för att vid kraftigt
yttre tryck i motsatt riktning kunna hålla fast vid ett
försvarsförbund med Sverige. Af hvad i det föregående yttrats om Norges
känslighet för hvarje allvarligt hot mot dess handel och sjöfart
torde framgå, att så knappast kan vara fallet. Faran från öster
eller kanske rättare nordost torde också, åtminstone tills vidare,
ej så tydligt framträda för det norska folket, att det i densamma
finner något tyngre vägande skäl att gentemot engelskt tryck
upprätthålla en militärpolitisk anslutning till Sverige. Det är
därför fara vardt, att ett försvarsförbund mellan Sverige och
Norge, utan att tillföra oss några verkligen påräkneliga fördelar,
endast komme att binda oss vid en makt med en osjälfständig och i
hufvudsak ensidigt orienterad utrikespolitik. I sak behärskadt af
England skulle Norge lätt nog kunna draga ett med detsamma
förbundet Sverige in i allvarliga förvecklingar särskildt med Tyskland
eller åtminstone beröfva oss vår behöfliga handlingsfrihet.
Det torde sålunda vara ådagalagdt, att ett försvarsförbund eller
liknande anordningar mellan samtliga de tre skandinaviska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
