Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sveriges militära läge efter världskrigets slut. Af H. O. H. Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES MILITÄRA LÄGE 401
staterna Sverige, Danmark och Norge för oss ingalunda är något
eftersträfvansvärdt utan snarare motsatsen. I de allra flesta fall
skulle en dylik sammanslutning, utan att bereda någon af
parterna större fördel, endast framkalla svårigheter för oss själfva
att föra en själfständig och fast utrikespolitik — svårigheter,
hvilka måste blifva så mycket större, som Danmark i längden
icke kan motstå ett tyskt och Norge knappast ett engelskt
maktspråk. Sverige skulle sålunda vid ett dylikt trestatsförbund komma
att slitas mellan två, i sin ordning gentemot tvenne inbördes
rivaliserande stormakter i alla för dem viktiga frågor undfallande
stater — ett för oss i sanning allt annat än fördelaktigt läge.
Ej heller ha vi, som ofvan påvisats, några nämnvärda
fördelar att påräkna och knappast att gifva vid en militärpolitisk
sammanslutning med endast Danmark. En sådan skulle
sannolikt öka våra risker för krig utan att nämnvärdt öka vår eller
Danmarks motståndskraft vid ett inträffande krig samt dessutom
göra oss alltför beroende af främmande hänsyn. Däremot tala
onekligen vissa skäl för ett försvarspolitiskt närmande till enbart
Norge, men å andra sidan synas åtminstone tills vidare ännu
starkare skäl tala mot ett sådant.
Hur egendomligt det än må låta, vill det sålunda synas, som
om vårt land för att kunna intaga en fast och själfständig
ställning i utrikespolitiskt afseende måste gå sina egna vägar i
förhållande till såväl Danmark som tills vidare äfven Norge.
Ensamheten leder här icke till svaghet utan till styrka. Förhållandet
är skenbart egendomligt; dess förnämsta orsaker äro emellertid
att söka i Danmarks militära värnlöshet gentemot Tyskland och
Norges ekonomiska känslighet för maritima åtgärder från
Englands sida. Det saknas också tillräckligt hotande, för alla tre
länderna gemensamma yttre faror, för att de af dem skulle kunna
tvingas att hålla fast tillsammans.
Låtom oss nu från grannstaterna i sydväst och väster vända
blickeri mot öster och undersöka, huruvida en militärpolitisk
sammanslutning mellan Sverige och Finland skulle vara
fördelaktig eller icke.
Gentemot den med all sannolikhet om någon tid åter
framträdande ryska faran är det nödvändigt, att de nyskapade eller
ännu under bildning varande buffertstaterna vid östersjöbäckenets
östra strand bevaras. För Sverige är härvid viktigast, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
