Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - De afgörande operationerna under finländska frihetskriget. Af W. A. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väster och nordväst anryckande fiende. Dessa arbetsplatser, där
den sämsta ordning från början synes ha varit rådande, blefvo
härdarna för ett banditvälde, som särskildt efter revolutionen i
Ryssland blef till en verklig landsplåga. Och bland dessa
alltmer förvildade skaror funno nu de finska ytterlighetsmännen
sina villigaste redskap, när de gingo att öppet våldföra sig på
det lagbundna samhället. Emellertid skulle man göra den röda
rörelsen bestämdt orätt, därest man karakteriserade dess
vapendragare som öfvervägande huliganer. Om så varit fallet, torde den
röda faran icke ha varit så allvarlig. Det betänkliga var, att den
stora massan af socialistiska industri- och jordbruksarbetare af
begynnelseframgångarna och de stora fraserna om en inbrytande
ny tid läto locka sig med i upproret och sedan snart nog kommo
under de sämsta elementens inflytande. Dessa vilseförda men
af fanatisk öfvertygelse burna arbetare kommo snart att utgöra
den röda arméns stora massa och tillika dess bästa soldater.
Men när de stora förlusterna ej längre kunde ersättas med
frivillig rekrytering, tillgrepo de finländska folkkommissarierna i
ren desperation tvångsrekryteringen och tillämpade den allmänna
värnplikten med yttersta hänsynslöshet. Härvid tvungos ett stort
antal personer att mot sin öfvertygelse kämpa i de rödas led.
Ryska trupper såsom sådana deltogo blott undantagsvis i kriget.
Den ryska militärbefälhafvaren i Finland hade vid upprorets
utbrott förklarat sig neutral, och när tyskarna började sin
öfverraskande offensiv mot bolsjevikerna utrymde ryssarna hals öfver
hufvud landet. Som deras trupper emellertid saknade all disciplin,
kvarstannade vissa truppförband företrädesvis af artilleriet på
eget bevåg i Finland och deltogo i kriget, hvarjämte ett större
antal enskilda frivilligt anslöto sig till upprorsmännen. Bland
dessa märktes särskildt marinsoldater, hvilka brukade bilda s. k.
dödsbataljoner och betraktades som den röda arméns tappraste
men tillika grymmaste trupper. Mot slutet af kriget hade de
röda ledarna lyckats i Petersburg värfva ett afsevärdt antal ryska
soldater, hvilka kommo att deltaga i striderna på karelska näset.
Ledning och befäl utgjordes emellertid till en början af ryska
officerare och underbefäl, hvilka antingen på grund af bolsjevikiska
tänkesätt eller af tvingande nöd låtit värfva sig till deltagande.
Snart nog synas emellertid dessa ryssar hafva ledsnat på sin
otacksamma uppgift och i krigets senare skede förekom därför
öfvervägande finländskt befäl, till större del i fullständig afsaknad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
