Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - De afgörande operationerna under finländska frihetskriget. Af W. A. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLÄNDSKA FRIHETSKRIGET 419
militär utbildning. Det är utan tvifvel häri som man får se en af de
förnämsta orsakerna till upprorets hastiga sammanstörtande, ty i
nästan alla andra hänseenden låg öfverlägsenheten på de rödas sida.
Antalet röda soldater låter sig blott tillnärmelsevis beräkna
men torde sammanlagt ha stigit till ej mindre än omkring 90,000
man. Organisationen stod på en betydligt högre ståndpunkt
än hvad man kunnat förmoda. Högre truppenheter än bataljon
torde visserligen ha existerat blott till namnet, men de lägre hade
en anmärkningsvärd fasthet. Öfningarna hade synbarligen
bedrifvits med mycken energi, och de hos soldaterna funna särskildt
tryckta handböckerna vittnade om att äfven en viss planmässighet
härvid gjort sig gällande. Utrustningen var genomgående god,
stundom till och med förstklassig. Hvad som emellertid vid
sidan af soldaternas öfvertygelseburna beslutsamhet utgjorde den
röda arméns största styrka var dess hart när obegränsade
tillgångar på krigsförnödenheter. De väldiga vapen- och
ammunitionsförråd, som af ryssarna upplagts i Finland stodo till dess
fria förfogande, och när den ryska militären lämnade landet,
lade de röda dessutom beslag på en stor del af de bortdragandes
materiel. Men trots detta pågick under hela kriget en ständig
transport af vapen, ammunition och allehanda teknisk materiel
från Petersburg till den röda hären. Resultatet var också ett
sannskyldigt öfverflöd, som särskildt i början bildade en
skärande kontrast till de hvitas blygsamma tillgångar. Som exempel
kunna nämnas, att en vid Lahtis kapitulerande styrka af 12,000
man var försedd med icke mindre än 200 kulsprutor samt att
enbart vid Viborg eröfrades fem fullt utrustade pansartåg af
modernaste typ.
Förbindelsen med det bolsjevikiska Ryssland utgjorde därför
alla neutralitetsförklaringar, fredsslut och evakueringar till trots
det röda Finlands starkaste stöd, och man kan väl säga, att
banan Petersburg—Helsingfors var upprorets lifsnerv. Till denna
omständighet måste därför den finländske öfverbefälhafvaren
från början taga den allra största hänsyn.
Rörande det strategiska läget efter de första striderna tillåter
jag mig åter att hänvisa till artikeln i tidskriftens förra häfte.
Detta läge blef i stort sedt oförändradt till midten af mars. De röda
voro oaflåtligen på offensiven och fullföljde synbarligen tvenne
särskilda hufvudafsikter; att trygga banan Viborg—Petersburg, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
