Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - De afgörande operationerna under finländska frihetskriget. Af W. A. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viktiga synpunkter, som talade för att snabbt igångsätta en offensiv
i västra Finland. Underhandlingarna om tysk hjälp hade nått
det resultatet att afsändandet af en tysk hjälpkår hade blifvit
beslutad. Denna kår skulle landstiga på nyländska kusten för
att därefter framgå mot Helsingfors. Under sådana
omständigheter var det af yttersta vikt dels att de hvita stridskrafterna
mot sig bundo så starka röda styrkor som möjligt dels att fronten
försköts så långt söderut, att en direkt samverkan med den
väntade landstigningskåren kunde åvägabringas. Härvid var det
nödvändigt att före isgången uppnå det mellanfinländska
sjöterritoriets södra begränsningslinje, hvarigenom full
operationsfrihet skulle uppnås äfven sedan sjöarna gått upp. Om den
inbrytande våren ännu funne de röda i besittning af detta
territorium med alla dess möjligheter till ett förlängdt guerillakrig,
skulle landet med säkerhet ej få den snara fred, det icke minst ur
folknäringssynpunkt så väl behöfde.
Dessa voro de grunder, på hvilka redan i senare delen af
februari den operation planlades, som i de första dagarna af
april ledde till Tammerfors fall.
Utomordentliga voro emellertid de svårigheter som måste
öfvervinnas för att få denna offensiv i gång. Den styrka, som kunde
uppbringas för ändamålet, var till en början ytterst obetydlig.
Förhållandena i Savolax men framför allt i Karelen voro
nämligen sådana, att från dessa landsändar icke en man kunde flyttas
öfver till den västra krigsskådeplatsen, och hufvudmassan af det
nyinkallade värnpliktiga manskapet var under jägarnas ledning
underkastad en forcerad utbildning, hvilken icke fick störas.
Så kom därför det krafttillskott, som skulle föra de sedan veckor
tillbaka hårdt kämpande grupperna Linder och Wetzer framåt,
att bestå i hufvudsak blott af sex värfvade infanteribataljoner,
det likaledes värfvade Nylands dragonregemente om fyra
skvadroner samt det af svenskar och jägare förda improviserade
artilleriet. Härtill kommo i sista stund några tusen nyuppbådade
värnpliktiga, hvilka knappast fått vapen i händerna, innan de fördes
mot fienden. Hela den vid offensivens början disponibla styrkan
utgjorde på den långa fronten mellan Bottenhafvet och Päijänne
föga mer än 10,000 man med ett trettiotal artilleripjäser.
Att leda äfven så obetydliga styrkor med improviserade staber,
förbindelser, träng och etappväsende går emellertid ej utan de
svåraste friktioner, och offensiven måste därför trots hotande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
