Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - De afgörande operationerna under finländska frihetskriget. Af W. A. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menföre uppskjutas dag för dag. När den tack vare
vederbörande befälhafvares nästan öfvermänskliga ansträngningar
ändtligen under den andra marsveckan kom i gång, hade trupperna
i främsta linjen redan flere dagar varit utsatta för en öfverlägsen
motståndares samlade anfall. Den hvita härens offensiv blef
därför i själfva verket ett motanfall, i hvilket det först gällde
att bryta en under frammarsch varande fiendes motstånd. De
inledande striderna voro också ytterst hårda och förlustbringande.
Den bättre ledningen fällde emellertid utslaget, och efter några
dagar rika på starkt spännande moment var segern vunnen och
fienden på full flykt mot Tammerfors. Hade nu de hvita
truppernas manöverförmåga varit större och en snabb förföljning
möjlig, skulle de röda efter allt att döma icke kunnat försvara
staden utan omedelbart varit tvungna att fortsätta reträtten
söderut. Nu gick framryckningen trots all energi blott långsamt, och
fienden fick tid att samla och ordna sig. Genom att insätta ett
flertal alldeles nyuppbådade bataljoner tillfördes emellertid
anfallstrupperna ny kraft, och efter ytterligare hårda och intressanta
strider stodo de Mannerheimska trupperna den 25 mars framför
Tammerfors, hvilket under de närmaste dagarna från alla sidor blef
inneslutet. Afsevärda styrkor måste nu detacheras dels söderut
längs banan till Tavastehus dels västerut i riktningen mot
Björneborg, från hvilka båda håll de röda gjorde mycket energiska
försök att undsätta sina inneslutna kamrater. Vid denna
tidpunkt ansågos emellertid de närmast till hands liggande
jägarregementena tillräckligt färdiga att kunna sättas in, och sedan
jämväl den lilla men säkra trupp, som gick under det tyvärr
missvisande namnet »svenska brigaden», fått förstärka
anfallstrupperna, sågo sig dessa i stånd att den 3—5 april öfvervinna
fiendens sega motstånd, taga staden och tvinga dess 10,000 man
starka garnison till kapitulation.
Med Tammerfors’ fall inträdde på denna del af
krigsskådeplatsen en period af relativ hvila, och händelsernas tyngdpunkt
förlades till en annan — den nyländska. Samma dag som de
hvita trupperna började intränga i den stora mellanfinländska
industristaden hade nämligen tyska trupper tillhörande den s. k.
Ostsee-divisionen under generalmajoren grefve von der Goltz börjat
landstiga vid Hangö. Innan de på denna landstigning följande
händelserna skildras, skall emellertid betydelsen af segern vid
Tammerfors med några ord belysas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
