Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Museerna och vår tid. Af G. Karlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSEERNA OCH VÅR TID 439
kratien starkt gynnade centralmuseerna mot de smärre, under
de mest prekära förhållanden arbetande landsortsmuseerna är
för öfrigt en god illustration till berättelsen om — den rike
mannen, som slaktade den fattige mannens får.
Uppdelningen i centralmuseer, provinsmuseer och bygdemuseer
är för öfrigt i hög grad artificiell. Hvarje museum äger för
sig möjligheten att utveckla sig till ett centralmuseum
åtminstone såsom vi i det följande skola se på något speciellt
område. Uppdelningen förråder endast tendensen att låta begreppet
central och hufvudstad sammanfalla.
Utrymmet medger mig icke att i detta sammanhang närmare
ingå på frågan om förhållandet mellan de på bred grund byggda
allmänna kulturhistoriska museerna och de moderna
special-museerna eller den hos oss rekommenderade öfverskärningen af
de förra. Jag vill endast framhålla, att denna öfverskärning —
jag skulle vilja kalla den för en specialisering på bredden —
står i rak motsats till den andra, som innebär en specialisering
på djupet. Förhållandet skulle närmast kunna belysas med
bilden af en skogsvård, som då man icke ser sig i stånd att
sköta skogen i dess helhet finner det lämpligt, i det ena fallet
att taga kronor, stammar och rötter hvar för sig, i det andra
att koncentrera sin omvårdnad på ett enda träd, större eller
mindre, från roten till toppen. Denna specialisering kan
naturligt vidgas, så att specialsamling fogas till specialsamling,
hvarigenom i lyckligaste fall hela kulturutvecklingen såväl på
bredden som på djupet kan erhålla sin allsidiga belysning. Man
har då kommit tillbaka till utgångspunkten, dock med den
skillnaden, att man lärt sig, att samlandet måste ske planmässigt
och målmedvetet, om det skall blifva af en djupare vetenskaplig
betydelse.
Men äfven för ett litet museum, som måste nöja sig med
att taga hvad som bjudes inom ramen af dess begränsade
möjlighet, borde det stå såsom en sträfvan att åtminstone på
något om också aldrig så inskränkt område nå fram till en
relativ fullständighet, det vill säga skaffa sig en specialsamling. En
naturlig utgångspunkt för en sådan samling finnes alltid.
Weimar t. ex., som ligger i Thuringen, där sedan gammalt
biodlingen spelat en stor roll i landthushållningen, har med sitt
museum vid sidan af den belysning detsamma för öfrigt—
särskildt på det arkeologiska området — kan gifva åt bygdens kul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
