Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Museerna och vår tid. Af G. Karlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 G. KARLIN
tur, i sin afdelning för biskötsel skapat en specialsamling, som
står utom konkurrens och som således för forskningen på delta
område är den viktigaste värdefaktor, som öfver hufvud finnes.
Liknande möjligheter, som böra utnyttjas, finnas också i vårt
land. Kulturhistoriska museet har med utgångspunkt från de
utomordentligt rika keramiska fynd från medeltiden, som gjorts
i den Lundensiska jorden, bildat sin keramiska afdelning, som
är den fullständigaste och vetenskapligt viktigaste i Norden.
På samma sätt har den gamla rika skånska textil konsten för
»Kulluren» blifvit en sporre att fördjupa sig äfven på detta
område och därmed söka nå en fullständighet, för hvilken alla
förnumstiga begränsningsbornmar i såväl tid som rum måste vika.
Hvad vore naturligare än att man t. ex. i Falun,
medelpunkten för det mellansvenska bergsbruket, koncentrerade sin kraft
på att skapa ett museum för grufdrift och metallarbele, som
sökte sitt kompletteringsmaterial äfven utom landets gränser,
eller att man i Uddevalla, medelpunkten för det svenska
stör-fisket, inriktade all sin kraft på att utvidga sin redan vackra
Bohuslänska fiskeriafdelning till en hufvudkälla lör kunskapen
om denna gren af näringslifvet, utan att därmed låta binda sig
af några snäfva lands- eller ännu mindre länsgränser. Exemplen
kunde mångfaldigas. De anförda böra emellertid vara nog för
att visa, hvad riktning det moderna museiväsendet bör taga för
att kunna fylla sin stora uppgitt i samtiden. Men skola dessa
betydelsefulla mål kunna näs, då -måste alla hämmande
skrankor falla och full samlingsfrihet råda.
Hvad museerna alltså behöfva är därför i första hand frihet,
men en frihet reglerad af en verklig sakkunskap. Och det är
häri det dess värre på det museala området råder en högst
betänklig brist i detta land. Här är det som statens eller i hvarje
fall det allmännas ingripande och kraftiga stöd måste påkallas.
Hvad som samlas till ett museum, delta må för öfrigt vara
en officiell statsinstitution, en kommunal inrättning eller en
föreningsgärning, är i lika hög grad en landets och folkets
egendom, som icke mera på grund af vanvård, här tagen i vidaste
bemärkelse, får förfaras. Det må vara det enskilda initiativets
sak att grunda ett museum, det lokala intressets och
offervillighetens uppgift att gifva detsamma växt och utveckling, det vill
säga att skaffa föremålen. Här bör alltså staten icke ingripa.
Ett statsintresse blir det först, när det visat sig att museet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
