Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Hvem har först öfversatt Nya Testamentet till svenska? Af Hjalmar Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
HVEM HAR FÖRST ÖFVERSATT NYA TESTAMENTET TILL
SVENSKA?
Omsorgen om att vår svenska bibel måtte framträda i ett på en
gång rent, värdigt och enkelt språk har snart sagdt under hela vår
historia ända sedan reformationen fattats som en lutherskt-kristlig så
väl som fosterländsk plikt; och på sistone har frågan ju ändtligen
bragts till en som man må hoppas lycklig och för långa tider
bestående lösning. Det kan då icke vara ett likgiltigt spörsmål för den
svenska odlingshistorien, hvem det var som här lade grunden genom
att skänka vårt folk den första svenska bibelöfversättningen. Många
vetenskaper äro här intressenter: utom teologien och
litteraturhistorien alldeles särskildt språkhistorien, eftersom reformationstidens
bibelsvenska kom att för långa tider stå som mönstergifvande för det
svenska skriftspråket.
Också har frågan varit föremål för ganska mycken uppmärksam*
het. Det är Nya Testamentet af 1526, föregångaren till den fullständiga
bibelöfversättningen af 1541, hvarom här är fråga. Såtillvida har då
spörsmålet om öfversättaren varit enkelt nog, som man ju alltid vetat,
att utanför de båda reformatorsnamnen Olavus Petri och Laurentius
Andreae har man icke haft att söka. Men hvilken af de båda var
öfversättaren? Eller om båda i större mån haft med saken att göra,
hur var arbetet dem emellan fördeladt? Två samtida källor uttala
sig verkligen i ämnet. Johannes Magnus förebrår i sin bekanta
historia Laurentius Andrese för att denne »här och hvar, jå på många
ställen förvanskat Kristi högheliga evangelium», och den sålunda som
ansvarig öfversättare utmärkte talar själf i ett bref till ärkebiskop
Olof i Trondhjem om »nostra translatio» (vår öfversättning). Det
förra vittnesmålet kunde ju jäfvas som beroende på misstag af en
på utrikes ort vistande, och det senare är icke otvetydigt annat än
såtillvida som det visar, att Laurentius Andrese icke kan ha stått belt
utanför arbetet. Ty har nostra plural eller singular syftning? Dessa
dokument ha då heller icke hindrat Schiick att — tidigast 1891 c ch
ännu 1917 i synnerligen kategorisk form — påstå, att Olavus P(tri
varit öfversättaren. Ingen annan man då för tiden ägde de
nödvändiga språkliga och teologiska förutsättningarna — Laurent us
Andrese hade fått sin utbildning i Medeltidens anda — och Olavus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
