Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30. 9. 1918 - Folkens förbund kring Stilla hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 453
ej minst med hänsyn till hvad vi nu veta om bunkerkolpolitiken
som maktmedel är vidtutseende nog ej blott ur militär synpunkt.
Han fortsätter därefter:
Våra aflägsna besittningar — Filippinerna, Hawai, Alaska, Samoa, Guam —
skulle på så sätt bli dubbelt säkerställda (guaranteed against challenge) och mer
än dubbelt, om man tar hänsyn till de engelska och amerikanska flottornas storlek
och stödjepunkter. Vårt öfverherravälde i Panama och i de västindiska vattnen
och de protektorat eller kvasiprotektorat vi där nödgas upprätthålla, skulle
då också komma i ett läge, långt mer fritt än nu från eventuella orosanledningar.
Det synes öfver hufvud icke osannolikt, att England, vid uppgörelsen efter
kriget om krigsskuldbördornas fördelning, skulle gå med på vissa territoriella
jämkningar, syftande till att fördela besittningarna i denna del av världen på ett
sätt som bättre öfverensstämde med ansvarets, de militärpolitiska förhållandenas,
de ekonomiska intressenas och själfva belägenhetens logik.
En engelsk-amerikansk allians skulle dessutom i hög grad konsolidera Västerns
intressen i fråga om ekonomiskt likaberättigande och den öppna dörrens
politik i Kina. Och alliansen skulle för framtiden göra de engelsktalande
folkens gemensamma position i fråga om invandringspolitiska problem än mer
oangriplig än förr.
Dessa få rader äro i sällsynt grad mättade af politiska realiteter
och kommande uppgörelser de mäktigaste emellan. Utan onödigt
klara och utmanande ord men också utan någon »mauvais honte»
pekar här den i dessa frågor särskildt initierade, högt betrodde
amerikanske diplomaten på synnerligen betydelsefulla förhållanden.
Den »challenge» som presidenten Wilsons namne motser i fråga om
Förenta Staterna i Stilla hafvet — liksom han låter en sådan från
annat håll framskymta i fråga om Englands besittningar inom U. S. A:s
expansionsområde — och mot hvilken han finner behöfligt att söka
ett mäktigt stöd, den kan ju ej komma från mer än ett håll,
nämligen bundsförvanten Japan. Trots alla hyllningar, som bestås
»samurai-ättlingarnas ridderliga folk» och medbrodern i striden för mänsklighet
och cnltnre, anses tydligen eventualiteten af vissa påfund i den vägen
från sagda medbröder ligga inom de påtagliga möjligheternas
område, hvilket ju emellertid inte alls behöfver i första hand betyda
en väpnad konflikt. En dylik »challenge» kan ju yppas på fredlig
väg och i de allra mildaste former. Däri äro Japans statsmän mästare.
Den kan t. ex. framställas som ett förslag om ömsesidigt
tillmötesgående i fråga om fördelningen af ekonomiska bördor och territoriella
ägodelar. Mr Wilson har kanske i minnet premierministern grefve
Okumas tal den 19 augusti 1914 — två dagar efter att Japans ultimatum
hade kraft Kiaoutsjau — där dess ultimatum motiverades med orden att
»Japans syfte är allenast att från Kinas kuster aflägsna den rot för
Tysklands inflytande, som utgör ett ständigt hot mot Österns fred
(norra hälften af Sakhalin har 1918 i äfvenledes fredsbetryggande
syfte annekterats af Japan), och att därigenom främja målet för
Japans förbund med England. Japan hyser inga planer på territoriella
eröfringar och söker icke tillfredsställa något annat eget intresse.»
Dessa altruistiska afsikter fingo än mer anslående uttryck i det
kejserliga krigsmanifestet fyra dagar senare, då Solgudinnans Ättling i
rörande ordalag uttryckte sin sorg öfver att tyskarna ej utlämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
