Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30. 9. 1918 - Hushållsplanen för våra lifsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 459
ägnad att förvåna. Förklaringen torde ligga i de förmåner, som
själfhushållet innebär och som nog äro vida tänjbarare än
offentligheten känner till.
Betänklig är bristen på smör och mjölk, sammanhängande därmed
att en verklig ransonering ej kunnat åstadkommas för dessa varor.
Man har i stället fått nöja sig med ett ytterst inkonsekvent
konglomerat af maximipris, transportförbud och försäljningslicenser, afsedt
att bereda lifsmedelsmyndigheterna en monopolställning. I ögonen
fallande är ojämnheten i tillgång på olika platser, och ett kraftigt
bevis på att hela systemet misslyckats är det öfverflöd särskildt på
mjölk och smör, som råder äfven helt nära Stockholm, jämfördt med
hufvudstadens brist, som för de mindre lyckligt lottade ej afhjälpes
genom smyghandel. En afskrifning af transportförbuden kan därför
betecknas som ett välgrundadt önskemål. Detsamma gäller äfven
maximiprisen. Man torde icke kunna betvifla, att de större
städerna fått en knappare totalmängd af mjölk och smör, än om
myndigheterna hade hållit sig stilla. Den enskilda företagsamhetens
lamslående med ett penndrag var utan tvifvel bekvämast och kunde
möjligen försvaras, när det gällde att befria
Folkhushållningskommissionen från konkurrenter, hvilkas försprång ej kunde uppvägas på
annat sätt. På samma sätt kan man måhända försvara ett flertal af
de öfriga konstgjorda hindren för produktion och försäljning — att
ens uppräkna dem alla blefve här alldeles för vidlyftigt. När
kommissionen emellertid väl fått grepp på producenterna, och
fördelningen af de ifrågavarande varorna kommit i gång, borde dock dessa
hinder snarast möjligt bortfalla och den fria konkurrensen om de
icke beslagtagna varorna åter få göra sig gällande. Det är sannt, att
denna skulle medföra högre priser för kommunernas inköp, men detta
är äfven nödvändigt för att hålla produktion och tillförsel i gång.
Man skrämmer härvid med de prislägen, som förekomma inom den
enskilda smyghandeln för närvarande, men man glömmer, att dessas
höjd just är betingad af de former, i hvilka smyghandeln bedrifves.
Man kan betrakta uppfyllandet af denna fordran på
transportförbudens afskaffande som en probersten för hela ledningens
förmåga och insikt. Antingen kan Folkhushållningskommissionen fylla
sin uppgift att skaffa varorna dit, där största brist råder, och
sålunda trygga en jämn fördelning mellan olika orter. Då äro
transportförbuden onödiga. Eller också kvarstå fördelningens
ojämnheter. Och då utgör de enskilda mellanhändernas verksamhet ett
välbehöfligt korrektiv. Den tredje utvägen, att med konstgjorda
hinder och utan hänsyn till efterfrågan upprätthålla en ojämn och på
olika orter godtyckligt växlande fördelning af viktiga
lifsförnöden-heter, kan utan öfverdrift sägas strida mot syftet för all ekonomisk
verksamhet. Den för med sig en nedbrytning af all rationell
fördelning af de knappa lifsmedlen; storstäderna bli »belägrade städer»,
dit tillförseln stoppats, sedan den naturliga distributören, den fria
handeln, afskaffats eller omöjliggjorts och den nyskapade
distributionsapparaten gått i baklås. Det är väl ändå något för absurdt detta:
bil-Bi. Svensk Tidskrift 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
