Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30. 9. 1918 - Den finländska tragedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 DAGENS FRÅGOR
De bolsjevikiska »idéerna», som redan tidigare fått starkare fotfäste i
den linska socialdemokratien än annorstädes, spredo sig allt vidare i
Industriarbetarnas kretsar. Fraterniseringcn med ryssarna gåfvo
socialdemokraterna makten öfver befolkningen i öfrigt.
Att under dessa ogynnsamma yttre och inre förhållanden en af
bolsjevikiska tankegångar så korrumperad arbetarrörelse som den finländska
skulle skrida till uppror och våldsamheter var icke förvånansvärd!.
Omedelbart efter bolsjevikernas seger i Ryssland i november 1917
igångsatte också den socialdemokratiska ledningen en rad af handlingar,
som ined skäl kan betecknas såsom ett fortgående uppror med kulmen
i slutet af januari. I samråd med ryssarna proklamerades allmän
strejk den 13 november, och de borgerliga tidningarnas tryckerier i
Helsingfors besattes af de röda. Butikerna stängdes med våld,
polisinrättningen besattes, en mängd husundersökningar företogos och
omkring tvåhundra personer häktades. Tukthusfångar befriades ur
fängelserna, trettiofyra personer mördades och massplundringar ägde
rum. Strejken afblåstes förklarligt nog mycket snart men, såsom
uttrycket löd i proklamationerna, »revolutionen fortgick». Riktigheten
häraf bestyrktes till full evidens bl. a. däraf, att landshöfdingarna i
Helsingfors och Åbo höllos häktade, domstolarna i Åbo höllos besatta
och städernas oeh kommunernas fullmäktige tvungos, ofta efter att
ha hotats till lifvet och hållits instängda, att till de röda utbetala
milliontals mark. I Åbo plundrades i midten af december alla
butiker och de offentliga institutionerna besattes. I januari
fortsattes röfvarlifvet. I Nystad och Fredrikshamn häktades stadens alla
tjänstemän. Husundersökningar verkställdes och stölder föröfvades
öfverallt i stor skala. I Viborg häktade och mördade de röda i
slutet af januari dagligen ett flertal personer. Under hela tiden
ankommo till de röda stora mängder af gevär och kulsprutor från
Ryssland, hvarjämte den ryska soldatesken i Finland ställde vapen till
deras förfogande. Slutligen fann regeringen nödvändigt att på något
sätt ingripa. Den 9 januari framlade den inför landtdagen förslag
till inrättande af en stark ordningsmakt för att stäfja anarkin inom
landet. Förslaget betecknades från socialdemokraternas sida såsom
en krigsförklaring. Slutligen utfärdade senaten den 25 januari en
uppmaning till Finlands medborgare att sammansluta sig till gemensamt
försvar för att skydda frihet och hem. Svaret från det
socialdemokratiska partirådet blef, att våldsdåden voro en följd af den borgerliga
ruttenheten, ett revolutionsupprop utfärdades, och en röd regering
tillsattes. Upproret hade tagit fullt officiell gestalt.
Ett uppror, igångsatt under sådana omständigheter och fullföljdt med
känd bestialitel, borde ej kunnat finna några försvarare. Men så
öfverseende har den socialdemokratiska ledningen och pressen i Sverige
varit, trots ett och annat ogillande ord mot de värsta excesserna och
framför allt öfver o förståndet i själfva taktiken, att arbetarrörelsen i
Sverige närmast kommit att stå sympatiserande med upprorsmännen.
Bidragande till denna lenhet i bedömandet från de svenska
socialdemokratiska ledarnas sida har uppenbarligen varit, att i spetsen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
