Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30. 9. 1918 - Den finländska tragedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 467
upproret stodo deras nära bekanta från den internationella
arbetarrörelsen. När upprorsmännens gärningar blefvo för komprometterande,
gick man den vägen att söka framställa ledarna såsom viljelösa dockor i
röda gardets hand. Framkomna dokument visa dock en motsatt bild.
De röda gardena voro de finska ledarnas väpnade arm, hvars
oskadliggörande från den lagliga regeringsmaktens sida de ej hade en tanke
på att understödja. Att den armen sedan under den växande anarkin
ibland blef dem öfvermäktigt borttager ej deras ansvar.
Den stränghet som kommit till synes vid bestraffningen af ledarna,
i den mån de kunnat anträffas, kan därför fullt försvaras. Likaså
finnes intet skäl, hvarför mord och andra ogärningar, som begåtts
under upprorstiden, skulle undgå silt straff. Men de
bestraffnings-metoder, som i stor utsträckning användes under regeringstruppernas
första framryckning, kunna väl förklaras men icke försvaras. Det är
visserligen begripligt, att de fullkomligt djuriska illgärningar, som de röda
begingo, skulle framkalla den djupaste förbittring hos den öfriga, den
större delen af befolkningen. Ju mera de hvita närmade sig de
olyckliga trakter i Tammerforslinjen, där de röda huserat som värst, ju
starkare blef afskyn för de röda. Men att följden blef arkebuseringar
utan dom och rannsakning i en så stor omfattning, som skedde, kan
icke ursäktas med svårigheten för befälet att hålla sitt af de ohyggliga
synerna alltmera upphetsade manskap i tygeln. Dock är det ett
fullkomligt nonsens att jämföra dessa repressalier mot röda, som
deltagit i striderna och ofta gripits på bar gärning under hemska
våldsdåd, med de rödas otaliga, ofta fullständigt meningslösa grymheter
mot utanför striden stående personer. Detsamma måste sägas om
det visserligen mycket långdragna undersökningsförfarande, som
igångsatts för bestraffning af de brottsliga upprorsmännen. Det ligger
naturligtvis intet orätt däri, att de som i allmän kamp på
banditfason mot samhället fallit i de segrandes händer få underkasta sig
rannsakning, huruvida de icke följt det allmänna exemplet att mörda
och plundra. Orn denna undersökning anordnats på det lämpligaste
sättet kan emellertid vara tvifvelaktigt. Det blef ett jätteföretag att
pröfva samtliga de tillfångatagnas skuld och konsekvenserna af
försöket äro betänkliga. Äfven med en utmärkt organisation och de
bästa möjligheter att hysa och underhålla de väldiga fångskarorna
var det ett företag över evne i ett litet land som Finland. Nu
synes organisationen ej varit oklanderlig, och att uppbringa fullt
tillräckliga förnödenheter i ett svältande och af inbördes krig nyss härjadt
land var förenadt med de största svårigheter. Kritikerna af de
finländska fånglägren kunde emellertid som en liten dämpare på
indignationen erinra sig hvad »humanitetens förkämpar» åstadkommit i ett
tekniskt sedt liknande men moraliskt ofantligt olika läge.
Engelsmännens koncentrationsläger under boerkriget voro som bekant inga
mönsterinrättningar.
Äfven själfva ransakningen af de nära hundra tusen fångarna var
naturligtvis förenad med oerhörda svårigheter. Det blef omöjligt
att inom rimlig tid pröfva hvarje fall med erforderlig omsorg. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
