Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationernas förbund. Gamla och nya planer på »heliga allianser». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det Heliga Romerska Riket af tysk nation var liksom det
romerska kejsardömet, framhåller Ernest Lavisse, ett försök att
organisera mänskligheten. Den medeltida romerska kyrkans
sträfvanden gingo i samma riktning, inspirerade af Augustinus’
vision af en Civitas Dei, ett den gudomliga rättens rike på
jorden. Från Augustinus’ dagar till reformationens, betonar lord
Bryce, hade hela den kristna europeiska mänskligheten trott
på tillvaron af ett världsrike såsom tillhörande den gudomliga
anordningen af världsliga angelägenheter. Det är till denna
medeltida grundåskådning man i våra dagar trefvande söker sig
tillbaka, visserligen nu från helt andra utgångspunkter än den
religiösa, men dock med samma ledande hufvudsyften som då,
nämligen tryggandet af freden och häfdandet af rätten genom
mänsklighetens samfällda, organiserade ansträngningar. Målet
är det högsta tänkbara för politisk sträfvan, svårigheterna och
farorna torde stå i proportion till målets höghet.
Medeltidens ständiga fejder beredde jordmånen för
världsfredens tanke på ungefär samma sätt som nu världskrigets alla
fasor. »Pax universalis est optimum eorum, quæ ad nostram
beatitudinem ordinantur», skref Dante i sin Monarchia. Han
stod ännu på den ståndpunkten, att denna saliggörande fred
skulle kunna vinnas genom anlitande af kejsaren som
skiljedomare i de mellanfolkliga striderna, men en hans samtida,
den rättslärde fransmannen Pierre Dubois, föreslog 1306
skiljedomarevärfvets öfverlåtande åt ett fredssträfvande allmänt
concilium. Grundligare och mera systematiskt utarbetade planer
till ett nationernas fredsförbund möter man emellertid först på
1600-talet, och det är onekligen med en viss förvåning man
därvid återfinner de allra flesta ledande moderna
folkförbundstankarna hos en först nyligen af vetenskapen lifligare
uppmärksammad fransk författare, Parismunken Émeric Crucé, hvars
intressanta arbete Le Nouveau Cynée utkom 1623. Crucé låter
sin nye Cineas, motbilden till den kloke rådsherre, som enligt
traditionen lär ha dämpat konung Pyrrhus’ krigiska lidelser,
framlägga »les Occasions et Moyens d’établir une Paix
Generale et la Liberté du Commerce par tout le Monde». Hans
fredsplan är höjd öfver alla åtskillnader i fråga om religion och
ras och uteslutande grundad på alla folks allmänna
intressesolidaritet. Han hänvisar också till att hufvuduppgiften ej är
inskränkt till att få allmän fred till stånd. »Man måste också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
