Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationernas förbund. Gamla och nya planer på »heliga allianser». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organisationen visserligen vara enda medlet för fredens
tryggande, men dock dömd att i praktiken ohjälpligt stranda på
de enväldiga furstarnas privatintressen. »Les hommes sont
insensés et c’est une sorte de folie d’être sage au milieu des fous».
Det är samma åskådning, som förmådde kardinal Fleury att
ironiskt tillråda Saint-Pierre de tilltänkta kontrahenternas
omvändelse såsom det första och oundgängliga steget till det nya
fredsförbundets upprättande.
Bland öfriga 1700-talsinlägg i frågan förtjänar särskildt
framhållas den lifländske adelsmannen von Lilienfelds 1767 utgifna
skrift Neues Staatsgebäude, enär där troligen för första
gången möta två grundtankar i det Wilsonska förslaget till
nationernas förbund, nämligen förbudet mot alla partikulära
allianser inom förbundet och anlitandet af ekonomisk
bojkottning som påtryckningsmedel. Lilienfeld betonade äfven
tydligare än sina föregångare, att med det nya förbundets
upprättande borde följa allmän afrustning; blott ett fåtal trupper skulle
behållas för inre polistjänst och genomförande af
världsstatskongressens beslut.
En anonym realistisk författare från 1782 ger till debatten i
sin Causes politiques secrètes ett bidrag, som kastar sin
skugga framför sig. Han anförtror nämligen fredsverket åt
Europas stormakter såsom »les arbitres nés des nations» och
vill åt öfriga makter endast inrymma ställningen som
»sécondaires et accédantes». Där sticker den bockfot fram, som man
alltid har att räkna med i ett nationernas förbund.
Bland Jeremy Benthams postumt (1843) utgifna arbeteri finnes
äfven en mot 1780-talets slut författad Plan for an Universal
and General Peace, hvilken bl. a. påyrkade landttruppernas
begränsning, flottornas minskning (ned till det minimum, som
erfordras för bekämpande af sjöröfvare), upphörande af all
sekretess inom utrikespolitiken såsom »onödig och stridande mot
fredens och frihetens intressen» samt upprättandet af en
mellanfolklig högsta domstol, som i nödfall kunde ställa en tredskande
stat »under the ban of Europe». Som yttersta utväg tänker
sig Bentham inskridande af några på förhand genom fördrag
bestämda truppkontingenter »for enforcing the decrees of the
court», men han har den optimistiska tron, att i regel allmänna
opinionens påtryckning skulle visa sig tillräcklig, hvarvid denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
