Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det nationella i undervisningen. Af Wilh. Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NATIONELLA I UNDERVISNINGEN 493
endast varit naturlig instinkt. Jå, den är — enklast och
naknast — den själfbevarelsedrift som klassen, partiet, yrket hos
oss ägt men riket måst umbära. Söker man därför i det sista
halfseklets Sverige en undervisning, som, när den talat om det
egna, i sista hand kunnat vädja till hvad lärjungarna själfva
tänkt, känt och erfarit, så torde man säkrast återfinna den hos
böndernas, arbetarnas och arbetsgifvarnas agitatorer. Och den
historia som lefvat för medvetandet under samma tid, har
knappast sträckt sig längre tillbaka än till det nya riksdagsskickets
införande på ett håll, de »svenska utopisternas» genombrott och
det socialdemokratiska partiets grundläggningsår på ett annat.
Det kan numer tyckas, att den fostran, som på sin tid bestods
den framryckande allmogen genom »folkblad» af äldre ordning,
på valmöten och i riksdagsklubbar, var nog så primitiv i all
sin krasshet. Men så mycket mer finnes då för oss, lärare och
lärarinnor, tekniskt att hämta — till straff och varnagel — ur
den socialistiska pedagogiken med söndagsskolor och
broschyrer, systematiska katekeser för yrkestalare och rikhaltiga
uppslagsverk, där en öfverlägsen omsorg nedlagts icke minst på
det urval af illustrationer och karikatyrer, till hvilket denna
tidskrift vid olika tillfällen under de senaste upprörda åren kunnat
visa de sista, märkliga tillskotten. Man tanke sig nu en
representant för det åldriga tjuf- och lögnarsamhället bevittna — för
några år sedan — med hvilken äkta, gammal-ortodox
stridsglädje t. ex. utläggningarna öfver »Det befästa fattighuset»
mottogos af hundraden, icke blott vid de stora bruken utan långt
in i de rena landsbyarna! Han undgick icke att — i all
tysthet, mellem slagene — känna sig sent ute. Det var ju blott i
de stora kulturstaterna, som man, innan det gamla seklet gick
i grafven, känt sig manad att i den erkända själfbjälpens eller
planmässiga statsförsäkringens form komma den nya, ideella
tidsriktning till mötes, som på sin fana med stora bokstäfver
skrifvit solidaritet. På det politiska lifvets yta medförde väl
icke denna hjälp, denna försäkring någon omedelbar
strömkantring. Men på djupet, genom verkningar för framtiden,
skapade de nya omätbara underlag för nationell Själfbevarelse.
Att skolan hos oss brustit — likaväl som t. ex. prästerna,
som officerarna — ser man kanske bäst af ungdomens egna
trefvanden efter orientering. I ett gymnasieförbund, hvars
diskussionsprotokoll alltfrån 1870-lalets senare hälft jag varit i tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
