Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Dikter från världskriget. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
008 LITTERATUR
samling The vision splendid, Joseph Lee med sina Ballads of battle
och Robert Service, den populäre kanadensiske författaren, med sina
Rhymes of a Red-cross man. Sådan samlingen nu föreligger,
omfattar den något öfver femtio dikter af tjugusju olika författare,
representerande Tyskland, Österrike, Belgien, Frankrike och England. Det kan
tyckas som om antalet meddelade dikter vore för litet för alt skänka
läsaren ett verkligt fullständigt intryck af alla de känslor, som under
kriget tagit sig uttryck i diktens form; urvalet är emellertid gjordt
med så mycken omsikt att man af det meddelade tycker sig ha lärt
känna det väsentligaste af de stämningar, som under krigsåren kallats
till lif vid och bakom fronterna.
Man skulle måhända tro, att stämningsskalan inom krigslyriken är
monoton och enformig, men intet antagande vore i själfva verket
mera oriktigt. Motiven äro visserligen i många fall öfverensstämmande,
men personligheterna äro det dess mindre. Oafsedt alla rent
faktiska skiljaktigheter diktarna emellan tillkomma också de divergenser,
som betingas af skillnad i nationaltyper och folklynnen, och sällan
har man haft så godt tillfälle att studera dessa som här. R0rdams
samling är en lektion i folkpsykologi så god som någon. Effektfullt
inledes hans urval af tvenne dikter, härrörande från skalder, hvilka
redan vid krigsutbrottet räknades till Tysklands och Europas främste,
Richard Dehmel och Gerhart Hauptmann, den förre representerad
af sin ståtliga Sång till alla, den senare af sin dikt Heliga
fädernesland, i hvilkens mäktiga strofer tonar något af den djupa
samhörighetskänsla, som i augusti 1914 lärde alla tyskar att känna sig som ett
enda folk. Men hufvudparten af dikterna i sin volyms tyska del har
R0rdam hämtat från en diktare, som före kriget ej offentliggjort en
rad men hvilkens namn nu i Tyskland är på allas läppar: den ej
som R0rdam uppger sydtyske utan rhenländske arbetaren Heinrich
Lersch. Ingen af dem, som på tyskt språk diktat om kriget, har nått
upp till samma nivå som han. Hans dikter gripa i främsta rummet
genom sin omedelbara natursanning och sin djupa mänsklighet. Af
hat till fienderna finnes i hans diktning inga spår; från sin alltigenom
religiösa ståndpunkt — han är uppriktigt troende katolik — ser han
kriget som en för hela världen gemensam olycka, tänkbar och
förklarlig blott som ett lidandets bad, ur hvilket en ny och luttrad
mänsklighet en gång skall framgå. Den enskilde, hvilkens lif och
lycka krossas, har endast att böja sig i undergifvenhet, in i det sista
hakande sig fast vid hoppet om att hans själfuppoffring ej varit
alldeles förgäfves. Denna tanke återvänder ofta i Lerschs dikter; men
kanske aldrig har den tagit sig ett så gripande uttryck som i hans
af R0rdam återgifna dikt I skyttegrafven. Sceneriet är det mest
hvardagliga: ett hufvud har oförsiktigt stuckit upp öfver den franska
skyttegrafvens kant, ögonblicket därefter kommer ett skott från den
tyska sidan, och man har en fiende mindre. En episod, vid
hvilken ingen vid fronten fäster den ringaste vikt; men i Lerschs dikt
växer den ut till en storslagen och gripande symbol öfver allt det
ofattbart meningslösa lidande, som mänskligheten under de senaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
