Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Dikter från världskriget. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 509
åren fått genomgå. Än mera monumental är dikten Den stora smedjan,
där han med utgångspunkt i sin egen erfarenhet — han var före
kriget smed till yrket — liknar kriget vid en jättelik verkstad, där
det tyska folket smider sin framtid. Den fosterlandskärlek, som i
en dikt som denna träder oss till mötes, har intet af de officiella
försäkringarnas fraseologi och lika litet af högtidstalens eller hurraropens
ihålighet; den tränger sig fram med samma oerhörda styrka som en
naturkraft, och man förstår, att den alltid legat på djupet af den tyska
folksjälen, om också det hos tyskarna sedan gammalt inneboende
begäret till Besserwisserei och smågnatig kritik — det arf från
småstatsperioden, öfver hvilket alla det moderna Tysklands statsmän från
och med Bismarck beklagat sig — ofta trängt den i bakgrunden.
Ingen har skönare än Lersch bevisat, att den trots detta lefver hos
hvarje man i T3rskland, från samhällets högsta till dess djupaste skikt,
och som ett storslaget monument öfver denna fosterlandskärlek ha
hans dikter sin förnämsta betydelse.
Af belgiska dikter har R0rdam blott medtagit ett litet fåtal;
anled-ledningen härtill är lätt att förstå. Den belgiska krigspoesien har
af naturliga skäl fått en mera våldsam och oförsonlig prägel än någon
annan; af ett folk som ligger slaget till marken och som känner sig
ha lidit en blodig orätt lär väl ingen kunna begära måttfullhet eller
lugn vid tanken på fienden. Men däraf följer också, att de belgiska
dikter, som framkommit under kriget, med få undantag öfverskrida
gränsen för det konstnärligt tillåtliga. Många af dem kunna närmast
jämföras med Louis Raemakers af en stark fantasi inspirerade,
till tendensen ohyggliga teckningar, hvilka som dokument till
folkhatets historia knappast äga något motstycke. En dikt af Emile
Verhaeren, som R0rdam meddelat, kan betraktas som typisk för
denna art af krigspoesi. För öfrigt äro de belgiska dikter han tolkat
af mindre betydelse, om man undantar Emile Gammaerts vackra
vårfantasi Påsk i Belgien.
Den franska krigspoesi, som R0rdam upptagit i sin samling, spänner
öfver vidare fält än den belgiska. Där finnes visserligen också ett
prof på den för öfrigt i Frankrike synnerligen rikligt spirande
oförson-lighetslitteraturen, nämligen Paul Forts långa dikt med anledning af
Reims-katedralens bombardement. Men den står där ensam i sitt
slag. I öfrigt har R0rdam i främsta rummet valt dikter, i hvilka
den gamla franska kulturens bästa egenskaper, heroismen, stoltheten
och kärleken till >la douce France» klinga igenom; sådana äro den
nu fallne Jacques de Ghoudens sonetter, af hvilka särskildt Min sabel
är eit otadligt mästerverk, Henri de Regniers gripande dikt Fadern
och Ferdinand Hérolds till Gustave Hervé, den forne antimilitaristen
och fredsifraren, dedicerade Ärans dag och sorgens, där hoppet om
en kommande seger kontrasterar emot det bittra minnet af alla de
hundratusenden, för hvilka kriget medfört lidanden så gränslösa att
ingen triumf kan öfverskyla dem. Till och med en författarinna så
fallen för preciositet och förkonstling som grefvinnan de Noailles
visar i ett par dikter, att krigets erfarenheter varit allvarliga nog för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
