Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1918 - Statsmonopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 521
\7id alla dessa moment har emellertid krigstidens erfarenhet lärt
oss att sätta stora frågetecken, för att icke säga utropstecken. Staten
har till den grad lätt att skaffa kapital genom sedelpressen, att all
världens staters gemensamma aktion i den vägen bär den alldeles
öfvervägande skulden för den nu pågående prisrevolutionen, och
därvid har till och med en neutral stat som den svenska sin stora
skuld i vår inhemska prisstegring. Driften i stor skala har inom
kommissionerna ledt till förvirring och stora förluster, därför att
man ej lyckats skapa organisationer i stånd att styra det vidunder
man bragt till stånd. Statens monopol känner sig skyddadt mot
konkurrens för all framtid och behöfver därför ej ta de hänsyn till
konsumenternas behof, som ett privat monopol nödgas underkasta
sig vid risk att eljest framkalla den konkurrens, som gör slut på
dess monopolställning. Statens försök att göra sig till herre öfver
de enskildes företagarvinster ha alltför ofta resulterat i enorma
förluster, som sålunda visat, att vinsterna ej utan vidare tillfalla hvem
som helst utan i stor utsträckning äro följden af en särskild
före-tagarförmåga, som långt ifrån att utan vidare öfvergå på staten, tvärtom
tenderar att förkväfvas genom själfva de villkor, hvarunder
statsföretag måste arbeta. Om monopolvinsterna gäller dessutom i nio fall
af tio, att de kunna kringskäras eller alldeles indragas genom
tullsänkningar, utan att någon enda af statsdriftens olägenheter då
inträder.
Trots allt detta vore det emellertid orätt att bestrida statsdriftens
förtjänster i åtskilliga fullt tänkbara lägen — nota bene om man
hade en idealstat att lämna uppdraget åt. Då detta nu emellertid
icke är fallet, får man däremot påföljder som icke alls inträda, då
privata företagare begå misstag. Dessa ha nämligen en ständig
påminnelse om sin dödlighet och hållas därigenom uppe vid full
effektivitet; och om de privata företagen trots detta ej sköta sig, sörja
det ekonomiska lifvets vanliga krafter för den oumbärliga
renhållningsuppgift, som består i att sopa bort odugliga företag. Äfven
om statsföretag och privatföretag i och för sig skulle sköta sig lika
bra, bli statsföretagen af denna dubbla anledning underlägsna.
Därtill kommer emellertid ytterligare en lång rad af kanske ännu
mer vägande skäl, som göra de stater vi känna, och närmast den
svenska, föga skickade att drifva affärsverksamhet. Äfven här är
krigstidens erfarenhet sorgligt beviskraftig. Alla regeringar, och —
lindrigt sagdt — demokratiska icke minst, måste ta hänsyn äfven till
en alldeles missledd opinion såväl bland sina meningsfränder som där
utanför, och af hånsyn därtill underlåta mycket af hvad de inse vara
behöfligt samt företaga mycket hvars skadlighet de till fullo fatta. Det
behöfs väl ej mer än att hänvisa till lifsmedelspolitiken under kriget
som bevis härför. Vidare har staten den största svårighet, som nu
genom penningvärdets fall nära nog stigit till omöjlighet, att täfla
med enskilda företag om de stora affärsbegåfningarna, som till och
med om de vore lika väl betalda af staten som af enskilda skulle
stötas tillbaka af statstjänstens bundenhet. När staten åter tar stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
