Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Folkförbund eller världsherravälde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKFÖRBUND ELLER VÄRLDSHERRAVÄLDE? 547
längden kostar lika många offer af människolif och i lika
hög grad föröder folkkraften för generationer framåt som
någonsin kanoner och kulsprutor. Blir dess användning den
framtida formen för krigföring, så är det en öppen fråga,
om detta skulle innebära någon så afgörande humanisering
af metoderna att med tvångsmedel afgöra mellanfolkliga
tvister. Här gäller det nog för de svaga och hotade att företaga
en modig uppslutning kring de ekonomiska freds- och
frihetsgrundsatser, som president Wilson i sina tal hittills så
energiskt förfäktat.
Som det betydelsefullaste hoppfulla tecknet till möjligheten
af att i samband med fredsslutet åstadkomma ett nationernas
förbund i anda och sanning har hänvisats på det nyss slutade
världskrigets cljupt ingripande verkningar på folkens
känslo-lif och hela »åskådningssätt». Världskriget har visat den nu
lefvande generationen ej blott hvad ett nutida krig betyder,
utan äfven huru framtida krig skulle gestalta sig, säger
exempelvis lord Grey, och han drar däraf den säkerligen riktiga
slutsatsen, att »de män åtminstone, som öfverlefva detta krig
och från dess strider återvända till hemlandet, just också äro
de män, som skola taga det allvarligast med att hålla fred
för framtiden». Vid utformningen af stilleståndsvillkoren och
utkonstruerandet af dess bestämmelser har emellertid å andra
sidan försports så mycken hänsynslös obarmhärtighet och
framträdt så mycken imperialistisk maktfilosofi,, att det måste
erkännas vara dåraktig optimism att hoppas på något
omedelbart segrande genombrott för det »kvinnligt veka i mänskosinn» f
hvilket enligt en svensk siareskald »skall ringa in
förbrödringens framtidsrike». Balkaniseringen af Österrike-Ungern och
nationalitetsmotsatserna i de förut till Ryssland hörande
»randländerna» äro dessutom företeelser, som redan visat sig i
stånd att tända folkhatets eldar i en omfattning och
intensitet, hvilka varsla om framtida svåra konflikter. De ruinerande
fredsvillkor, som komma att ådömas Tyskland, borga nog
äfven för, att folkförsoningens dag alljämt är fjärran och
sannolikt just genom fredsslutet ytterligare fjärmas. Fredsslutet
torde sålunda komma att taga med ena handen, hvad det ger
med den andra, att aflägsna gamla och skapa nya
krigsanledningar, att söka garantierna för en s. k. varaktig fred
förnämligast i den officiellt såsom den ende fridsstöraren bränn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
