Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Stadsbyggnadskonst i Stockholm. Af Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADSBYGGNADSKONST I STOCKHOLM 563
kändt källmaterial byggd framställning af byggnadsledningen,
hvarvid han redogör för byggnadsväsendets organisation, för
byggnadsordningarna och deras tillkomst, för arkitekternas och
byggnadsmyndigheternas ställning i samhället,
arkitektutbildningen m. m. Sedan följa de trenne hufvudkapitlen,
behandlande stadsanläggningen under medeltiden, renässansen, barocken
och 1700-talsklassicismen. Framställningens tyngdpunkt
utgöres af kapitlet om barockens och 1700-talsklassicismens
stadsbyggnadskonst. Såsom ofvan nämnts, är det just under dessa
epoker, som stadsbyggnadskonsten når sin högsta och mest
målmedvetna utveckling.
Äfven kapitlet om medeltiden är emellertid af stort intresse,
icke så mycket ur den speciella stadsbyggnadskonstens
synpunkt, men dess mera ur stadshistoriens. Dr Josephson har
nämligen, utgående från nyare tyska forskningsarbeten rörande
de medeltida stadsplanerna, sökt genom en analys af Stockholms
medeltida stadsplan hämta kunskap om sättet och tiden för
stadens anläggning och därvid nått mycket intressanta resultat.
En stad har i regel uppkommit såsom en ständig
marknadsplats. Marknadstorget och dess förhållande till trafiklederna
har därför från första stunden haft ett afgörande inflytande på
stadens topografiska utbildning. Tyska undersökningar af de
nord tyska städerna hafva visat, att olika torgtyper kunna
hänföras till vissa begränsade tidsepoker, Särskildt har Franz Meiirer
i sitt arbete Der mittelalterliche Stadtgrundriss im
nörd-lichen Deutschland ansett sig kunna framlägga följande
ut-vecklingsskema: i de tidigaste anläggningarna, 900- och
1000-talens, består torget af en utvidgad gatuväg, omkring
1100-talets början utvecklar sig ur denna utvidgning en längdplats,
och staden växer ut ur detta torg och denna stråkväg till allt
större regelbundenhet för att i nyanläggningar i de östtyska
kolonierna från 1200-talets midt och senare öka detta skema
till regelbunden centralanläggning utan längdaxel. På torget
ligger i regel rådhuset. Förklaringen till denna enhetlighet i
stadsplanen är, att dessa tyska städer alltid anlagts på en
maktfullkomlig — världslig eller andlig — herres bud.
Vid undersökning af Stockholms stadsplan konstaterar d:r
Josephson, att kärnpunkten i den ännu i sina hufvuddrag
bestående medeltida stadsplanen bildas af Stortorget, hvilket har
en i det närmaste rektangulär form. På detta låg ju också det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
