Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Det tyska nederlagets psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 DAGENS FRÅGOR
vara nationell; men, som Thomas Mann med full rätt betonar, det
öppnar sig en afgrund mellan dessa män och dem som i närvarande
stund representera det tyska frisinnet. Den generation, till hvilken
exempelvis Theodor Storm hörde, var demokratisk och liberal,
därför att under dåvarande förhållanden demokrati och liberalism
sammanhängde med de nationella intressena. Men den allmänna
åskådningen i Tyskland under åtminstone de senare krigsåren har
bestämts af människor med andra ideal, andra metoder och annan
grundåskådning. Mann har sökt sammanfatta detta på så sätt, att den
tyske genomsnittsborgaren så småningom har förvandlats till en
internationell bourgeois och därmed ledts därhän, att han i ord och
handling förnekat sitt ursprung; blott genom denna utvecklingsprocess
kan åskådningsväxlingen inom det moderna Tyskland förklaras.
En svensk kritiker, som sökt belysa de folkpsykologiska problem
kriget framställt för oss, Carl G. Laurin, har på ett ställe framhäft,
hur olika de respektive stridande folkens åsikter ställa sig, då det
gäller nationell själfförhäfvelse. Därutinnan, säger han, är väl
fransmannen den ende, som med någon utsikt till framgång kan taga upp
täflan med engelsmannen. En tysk kommer ej långt i en dylik
täflan, han må blåsa upp sig och brösta sig aldrig så mycket. Denna
iakttagelse går också igen i Thomas Manns framställning. Det finnes
ingen tysk, icke ens inom de verkligt nationella grupperna, som skulle
för Tysklands vidkommande vilja skrifva under en deklaration som
den Romain Rolland i en af sina under kriget skrifna uppsatser
afgifvit: »Jag har aldrig kunnat skilja mellan Frankrikes sak och
mänsklighetens.» Tvärt om har till och med under krigets stora
ögonblick den nationella känslan i Tyskland varit långt nere under
nollpunkten. »Efter två års krig firar den nationella svagheten orgier,
den tyska själfuppgifvelsen och den tyska själfförnekelsen ha båda
för länge sedan nått sin kulmen. — — — Reundran för våra
bragder? Sådan finner man möjligen i Sverige men icke hos oss.» Redan
för mer än ett år sedan kunde Thomas Mann skrifva ord sådana
som dessa, och han kunde till yttermera visso i annat sammanhang
tillfoga, att Tyskland i själfva verket var i färd med att kapitulera
på det psykiska området förr än på det fysiska. Ententens agitation
hade redan vid denna tidpunkt gjort sin effekt, och på Tysklands
sak var det icke många som trodde. Vanligt var vid denna tid det
af ententens pressagenter till leda omtuggade talesättet, att Tysklands
eget väl kräfde Tysklands nederlag; men om man får tro Thomas
Mann, var denna fras alldeles onödig, ty »att nedsätta Tyskland
länder ingen tysk till skada, tvärt om!» Det faktum, som formulerats
i den bekanta frasen »världen håller på att hastigt bli engelsk»
väckte intet beklagande i Tysklands borgerliga kretsar. Ett typiskt
prof på denna åskådning finner man exempelvis i furst Lichnowskys
bekanta, äfven här i Svensk Tidskrift refererade skrift om det
tyskengelska förhållandet före kriget.
Då Mann skref sina uppsatser hade utvecklingen ännu icke
fortskridit därhän, att man kunde förutse, hur långt detta inslag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
