Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Det tyska nederlagets psykologi - »Oförrätterna af 1870»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 605
främmande och antinationell åskådning utbredt sig i Tyskland, men
i detta ögonblick, då det gamla Tyskland ligger slaget i spillror och
det demokratiska inflytandet hemburit segern på alla fronter, kan
man konstatera, att hans prognostika på alla punkter varit riktiga.
Den åskådning han företräder har för närvarande kanske ej så många
representanter i Tyskland; i hvarje fall lär det vara ganska svårt
för dem att göra sina röster hörda. Folket lefver i ett demokratiskt
och politiskt rus, som beröfvar dem möjligheten att sakligt bedöma
situationen; det har fått en släng af den sjuka, som Tegnér i sitt
tal på Oskarsdagen 1823 kallade för konstitutionsfeber. »Men», som
Tegnér fortsätter, »en konstitution är icke ett öfverplagg, den är icke
gjord att hänga lös på nationen. Igenkänner folket ej däruti sitt
eget lynne, sina forna minnen och inrättningar, jå till och med sina
fördomar, så blir en sådan statsförfattning, all sin förnuftsenlighet
oaktadt, främmande, likgiltig, stundom också förhatlig.» Det är
fruktan för att utvecklingen skall gå i denna riktning, som i denna stund
mera än något annat oroar allvarliga tyska patrioter.
Det skall bli den kommande fredens uppgift,
meddelas det bl. a., att godtgöra de oförrätter, som
Tyskland 1870—71 tillfogade Frankrike. Så vidt de hvilka dikterat
stil-leståndsvillkoren hafva makt äfven i fortsättningen liksom de ha
vilja, kan man knappast tvifla på, hvad som i den vägen kommer
att fordras. Men hur ställa sig dessa oförrätter något mera
objektivt sedda, särskildt i belysningen af de sista årens händelser?
Spörsmålet är ofrånkomligt, om man vill vinna någon* uppfattning om den
basis, hvarpå den nya freden skall byggas. Ty skall ett nytt
rättstillstånd skapas, må det visserligen vara riktigt, att gammal oförrätt
sonas, men också endast, hvad som varit verklig oförrätt.
Den hufvudanklagelse, som med anledning af det nu mot slutet
lidande kriget främst framställes mot Tyskland, är som bekant, att
det var från den sidan man började med den första stora
krigsförklaringen. För den anklagelsen går i hvarje fall 1870 års Tyskland
fritt, ty den gången kom krigsförklaringen från Paris. Detta
oöm-kullrunkliga faktum ändras icke det ringaste genom att anföra
särskilda med brytningen då förknippade omständigheter. Det låter sig
icke göra att flytta skulden från franska folket öfver på kejsar
Napoleon personligen, ty för det första var han dock fransmännens
fullt auktoriserade representant utåt, och för det andra blef just då
hans individuella fredsvilja fullständigt öfverröstad, lamslagen,
nedtryckt af hufvudstadens bullrande krigsentusiasm. Och det är med
förlof sagdt en ömklighet att peka på Emstelegrammet som en för
fransmännen förmildrande omständighet. Man advocerar ej för
Bismarcks tillvägagångssätt vid dess publicering, om man kort
konstaterar, att han använde samma konstgrepp, som de bästa
diplomatiska och parlamentariska auktoriteter före och efter honom nyttjat,
nämligen att sätta motsidans nerver och omdömesförmåga på prof
genom en öfverdrifven framställning af förekomna fakta. När exem-
»Ofor rätterna
af 1870.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
