Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Grefve Karolyis besvikelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 613
lades halft fientligt, bevakades, visiterades och barplockades på
återstoden af sitt värdefulla visthusbagage.
Samtidigt härmed slöt sig emellertid Karolyi till
Belgraddeputatio-nen. Hvad som tilldrog sig i kung Peters stad den 7 och 8
november är oss i detalj bekant, tack vare det rikliga bruket af intervjuer
i den ungerska pressen och den fullkomliga »uppriktighet», hvari
Karolyi förklarat sig se utrikespolitikens hufvuddygd. Episoden är
icke litet belysande. Å ena sidan den vältalige magyariske
frihetsvännen, som nalkas de vänner hans hjärta trår till, brytande stafven
öfver den gamla statskonstens osedlighet och militarismens brutalitet.
Å andra sidan den »bretonske fransosen», hvari de utresta
radikalerna med häpnad finna en konservativ, jå en rojalistisk
personlighet, som med ironisk köld bemöter deras tal om hur den ungerska
folksjälen nu afskuddat sig tyrannernas ök. General Franchet
konsternerade till och med sina besökare genom soldatens ridderliga
beklagande af konung Karls öde. Han visade sig ha tillgodogjort sig
den tjeckiska och sydslaviska propagandans meningar om Ungerns
framtid och ville ej ens tro på, att det fanns starka magyariska och
tyska minoriteter i Siebenburgen. Korteligen, det var en sorglig
missräkning för Karolyi och nationalitetsministern Oskar Jaszi, hvilka
klent tröstade sig med att få vara »åskledare» för den tillbörliga
vreden mot den gamla regimen. Stilleståndsförhandlingarna gåfvo
ingalunda den frukt man hoppats på; krafven på besättandet af
strategiska punkter och på rekvisitioner motvägdes ej af den säkerhet
man velat vinna. Fördraget blef därför ej undertecknadt af de
ungerska emissarierna, som i stället riktade en depesch till Glemenceau
med kraf på säkerhet för Ungerns integritet till fredskongressen.
Karolyi kom hem till Budapest samtidigt med underrättelsen om
kejsar Wilhelms abdikation. Kort därpå anlände det ängsligt bidade
svaret från Glemenceau. Det innebar, att Franchet skulle
underhandla om rent militära frågor med uteslutande af andra. Detta
orakelspråk, som hvarken var jå eller nej, blef en oerhörd
desillusion. Hur man än kramade telegrammet för att få fram därur några
droppar styrkande optimism, kände sig Karolyi alltfort ej ha nog
»sedlig kraft» att underteckna aktstycket. Nationalrådets moraliska
medansvar, som han begärde och fick, gaf en alltför osäker
ersättning men bragte emellertid undertecknandet till fullbordan. Karolyi
motiverade beslutet med en skildring af läget inom Ungern. På
sydfronten hade serberna redan hunnit fram till Ujvidek; tjeckerna hade
på sin nationalfest beslutit besätta de ungerska komitat de gjorde
anspråk på i den slovakiska förbrödringens namn, och deras
trupper ryckte raskt framåt; fronten mot Rumänien var orolig. Sedan
vapenstilleståndet undertecknats, skulle Ungerns folk med moralisk
styrka kunna se framtiden an: man skulle inför hela den bildade
världen protestera mot tjeckers och andras inbrott i riket men ej
sätta våld mot våld. Med denna stoicism ville det maktlösa Ungern
beveka ententen.
Det följde dagar af växlande hopp och fruktan. En ljusglimt tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
