Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vivallius och Gyllenstiernorna. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIVALLIUS OCH GYLLENSTIERNORNA 35
knappast fann några företrädare inom den svenska adel, som
Gustaf Adolf så omhuldade. Ingen av familjens hemmablivna
medlemmar gick under denne konungs regering över till de
ståndaktiga fränderna i Warschau och Danzig. Det var blott
en falsk Gyllenstierna, som i övermod lekte förräderi. Låg det
både lockelse och hot i atmosfären, var det dock blott enstaka
heta ofrälse huvuden, som föllo till föga för frestelsen om upp”
komst till glans i hägnet av de polska Vasarnas banér. Hur
stark frestelsen kunde te sig för somliga, därpå erbjuder Lars
Vivallius ett bland bevisen.
När han företog sin färd till de landsflyktiga svenskarnas för-
nämsta tillhåll, det till hälften självständiga Danzig, hade han
tydligen, som Schäöck framhäver, sin plan redan fattad. Han,
mannen med idel bondeanor, uppträdde nog redan på färden
dit som en Gyllenstierna. Men knappt lär han ha varit så dum-
dristig, att han nu vågade ge sig ut för alt vara en av de för
sin trohet mot Sigismund landsflyktiga ledamöterna av den
familj, som genom Karl Knutssons dotter hade kungligt blod i
sina ådror. I Danzig och i Polen över huvud var samman-
hållningen bland den svenska adelsflocken alldeles säkert till-
räckligt stor för att genast röja den som lånade namn och hamn
av någon bland de kända landsmännen. Allt utvisar också, att
Vivallius varit klokare än så. Han uppträdde med största viss-
het som en Gyllenstierna av den i Sverige kvarblivna grenen,
vilken nu självmant övergivit fosterlandet för att arbeta för den
enda rättvisa saken. Familjebandet mellan de svenska och de
poloniserade Gyllenstiernorna var tillräckligt avlägset för att våg-
spelet skulle ha största utsikt att lyckas. Men ett känt namn
behövde dock den nykomne fränden. Han valde Erik Gyllen-
stierna, och han gjorde det helt visst icke på måfå.
Erik Karlsson Gyllenstierna, herre till Nynäs och andra be-
sittningar, var ungefär jämnårig med bondesonen från Vivalla,
född i slutet av 1602 på det från Vivallii historia bekanta godset
Limmared i Älvsborgs län. Det är åtskilligt som tyder på alt
Vivallius någon gång sammanträffat med honom i utlandet. Ty
den verklige Erik Gyllenstierna hade samtidigt med sin falske
namne sett sig om i Europa. Han hade studerat i Leyden,
Helmstedt och Oxford, och han hade efter tidens sed peregrinerat
i flera länder, innan han, samma år som Vivallius flydde från
Danzig, ingick som volontär vid Ludvig XIII:s garde; ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
